Saker man kan prata om istället för "huskvinnor"

Jag har noterat att det rasar en debatt om ”huskvinnor” på landets kultursidor. Den är intressant, eftersom den är så tydligt ointresserad av andra grupper än den grupp som alla debattörer redan ingår i: nämligen etablerad svensk övre medelklass. Med stor hätskhet angrips en kulturskribent som andats något positivt eller åtminstone nyfiket om privat konservatism och mer traditionell livsordning – typ skaffa barn tidigt och vara mer hem-orienterad.  Kvinnor som lever sina liv i den riktningen är ”fega barnrumpor”, “korkade och okunniga” samt “infantila, elitistiska och renons på klassanalys”.

Vad vet jag. Kanske det. Men, det skribenten skriver om är trots allt personers egna val. Att angripa någons val så hätskt, samtidigt som man ignorerar att det finns mängder av kvinnor i detta land som helt saknar val, ter sig märkligt. Varför syns aldrig samma ilska mot det riktiga förtryck som finns? Låt mig därför kasta in ett perspektiv utifrån. Det verkar behövas.

Jag stod i en busskö när en bekant, en landsman, knackade mig på axeln. Vi hälsade och jag frågade om han och hans familj fortfarande väntade på svar på sina asylansökningar.

- Nej, svarade han, vi har fått uppehållstillstånd. Men nu undrar jag om det var ett misstag att komma till det här landet.

Jag frågade varför han tyckte att det var ett misstag.

- Min fru och jag studerar Svenska för invandrare (SFI) och går i samma klass. Jag gillar inte vad läraren säger till henne, det är provocerande. Hon sätter upp min fru mot mig.

Jag undrade varför och på vilket sätt och han fortsatte:

- Den här läraren irriterar alla i klassen, ingen tycker om vad hon säger. Den här veckan sa hon att männen också ska städa, tvätta kläder, laga mat och att de också ska ta hand om barnen.  Men det är inte vår sak, det är kvinnornas! Visst kan jag vara med mina barn, men tvätta? Laga mat? Jag är man, i vår kultur städar män inte och lagar inte mat när de har en fru som ska göra det. Men det värsta var när läraren sa att om min fru inte vill ha sex med mig och jag gör det ändå så kan hon anmäla mig till polisen för våldtäkt! Jag förstår inte den här läraren, jag tror att hon hatar män och att hon är rasist. Vad tycker du, ska jag klaga hos Arbetsförmedlingen och säga att min fru och jag inte vill gå i den klassen?

Jag svarade att hans lärare säkert inte hatar män och att hon faktiskt hade rätt. Jag förklarade också att det inte fanns något rasistiskt i det hon sa, utan att informationen hon gav är viktig – att det handlar om vilka lagar som gäller i Sverige.

Jag sa att det är viktigt för oss som kommer från andra kulturer att få lära oss hur man lever här och att både män och kvinnor faktiskt kan städa och laga mat. Jag sa att det är helt korrekt att svensk lag säger att det är våldtäkt om man har sex med en person - även om det är ens fru - mot personens vilja. Till slut uppmanade jag honom att, i stället för att kalla läraren rasist, ta emot kunskapen om det nya landet eftersom han och hans familj ju lever här nu.

Han blängde på mig, mumlade att han måste gå och gick hastigt därifrån.

Senare tänkte jag på vårt samtal. Det finns tyvärr många flickor och kvinnor i Sverige som har män som han. Kvinnor som lever med olika nivåer av förtryck, ofrihet, hot, trakasserier, tvångsgiften och med en ständig rädsla för anhöriga män.

Det är en stor utmaning för SFI-lärarna och samhällsinformatörerna att förmedla svenska värderingar och lagar till elever med mycket annorlunda bakgrund och kultur. Lärare blir ofta utsatta för verbala attacker, ibland rentav fysiska. I en samhällsorienterande klass jag satt med i frågade läraren hur många barn en man hade. Fem, svarade han, och tillade att hans fru väntade deras sjätte barn.

- Tycker din fru att det är okej? undrade läraren vänligt.

Mannen blev rasande, tog sin fulla kaffekopp, slängde den med kraft mot skrivtavlan och stormade ut.

Kommuner, fackföreningar, övrig personal i skolorna måste garantera SFI-lärares och tolkars säkerhet när dessa gör sitt jobb och förmedlar kunskap om kvinnors och barns rättigheter och talar om kulturella skillnader med nyanlända elever och hur man måste anpassa sig till ett nytt liv som skiljer sig starkt från livet i deras hemländer. Det är mycket viktigt att respekt för landets lagar och regler krävs av alla som ska leva här.

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det dessutom oerhört mycket viktigare än att bråka om att en del kulturskribenter tänker att de kanske vill skaffa barn tidigt. Det centrala måste väl ändå vara att alla kvinnor ska äga rätten till den tanken?

Zulmay Afzali, lärare, skribent, f.d. regeringstjänsteman i Afghanistan