Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Så kan vi förbli Europas mest toleranta land

Att skapa en djupare folklig förståelse för vårt öppna samhälle, där alla utan undantag är välkomna och behövda, kräver att äkta demokrater tar avstånd från samtliga totalitära vanföreställningar, skriver Mats Edman, Dagens Samhälles chefredaktör.

Publicerad: 9 januari 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Inbördeskriget i Syrien är en del av vardagen i Södertälje, Eskilstuna, Borlänge, Växjö och andra kommuner. De flyende syrierna har insett samma sak som irakier, somalier, etiopier, kurder liksom estländare och chilenare före dem. Sverige är en bra fristad och ett tolerant land.

Blodbadet i Syrien började med folkliga protester under den ”arabiska våren” men blev snart ett fullskalekrig mellan islamistiska jihadister och den hårda Assad-diktaturen. Även unga islamister från svenska förorter har anslutit sig till al-Qaidas förtrogna förband i Syrien, enligt Säpo.

Detta katastrofala krig har nu varat i tusen dagar.

Inbördeskrig pågår ofta i 10–15 år.  Flyktingströmmarna kommer att fortsätta länge än. Migrationsverket spår nya rekordsiffror 2014. Kriget i Syrien leder till ökade kostnader, utmaningar och spänningar även i det svenska samhället.

En grupp syrier som flyr hals över huvud är den kristna minoriteten, som utsätts för islamistisk fördrivning. Bara från staden Homs uppges 80 000 kristna har fördrivits av islamisterna.

Många flyktingar blir kvar hos oss efter krigen. Deras barn har rotat sig här. Såren är inte läkta. Kanske finns inget att återvända till.

Vi behöver nya, arbetande medborgare. Det är de utrikes födda som svarar för vår befolkningsökning. Sveriges motprestation är framför allt att assistera med språkutbildning, boende och låga trösklar till egen försörjning.

Utan invandring drabbas välfärden. Alla som kommer hit ska respekteras och få utöva tro och kultur. På samma sätt bör de som tar sin flykt till Sverige respektera våra värderingar och regelverk. Tolerans bygger på gemensamma intressen.

Många i väst trodde på den ”arabiska våren”. Det var lätt att känna med twittrande studenter och intellektuella som samlats på torgen i Egypten, Libyen, Tunisien och Syrien. Och vem ville inte se militärdiktaturerna falla och folken bestämma?

Man stödde värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter som håller samman medelklassens liberaler och socialdemokrater i alla världsdelar. Paralleller drogs med franska revolutionen 1789 och Berlinmurens underbara fall 1989. När vi egentligen borde ha tänkt på Iran 1979.

Västligt influerade liberaler och socialdemokrater i arabvärlden utgör en minoritet på bara några få procent. Massorna föredrar sina religiösa ledare. Sinsemellan bekämpar dessa ofta varandra. Och i Iran införde ayatolla Khomeini teokrati, sharialagar och Adolf Hitlers Mein Kampf blev en antisemitisk bestseller i Teheran.

Det offentliga Sverige tar alltid avstånd från nationalsocialistiska attacker på kyrkor och redaktioner, vilket är utmärkt, men uppvisar inte samma vaksamhet mot andra totalitära krafter. Till dessa hör inte minst den politiska islamismen, som på en glidande ideologisk skala har obehagliga likheter med nationalsocialism, fascism och kommunism.

Vad som förenar dessa totalitära ideologier är bland annat att de ifrågasätter den ”falska” demokratin, yttrandefrihet, tolerans, mångfald, jämlikhet och inte minst ekonomisk frihet. De sorterar i ras, nationalitet, klass, religion och kön. Alla totalitära föraktar västvärldens humanism och liberalism.

Därför smakar det gammal beska när så kallade ”antifascister” och brunkladdiga ”Sverigevänner” brer ut sig i debatten om invandring och flyktingmottagande.

Att reagera mot främlingsfientlighet är självklart. Att demonstrera ihop med aktivister som är våldbenägna och fast i totalitärt tänkande komplicerar saken. Vems ärenden tjänar man genom att bilda enhetsfront med antidemokrater och inhumanister?

Rasism och hat mot ”den andre” genomsyrar dem alla. Är det inte judar, muslimer och kristna som ska bort, så är det kapitalistiska borgarsvin eller halva mänskligheten (män) som bör avskaffas.

Att skapa en djupare folklig förståelse för vårt öppna samhälle, där alla utan undantag är välkomna och behövda, kräver att äkta demokrater tar avstånd från samtliga totalitära vanföreställningar.

Först då blir den antirasistiska hållningen konsekvent. Och då kan vi med trovärdighet försvara vår status som Europas mest toleranta land.

Därför smakar det gammal beska när så kallade ”antifascister” och brunkladdiga ”Sverigevänner” brer ut sig i debatten om invandring och flyktingmottagande.   \

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News