Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Jiang Millington: Så fortsätter vi producera kriminella i våra socioekonomiskt utsatta områden

I våra socioekonomiskt utsatta områden skolas små barn in i en kultur som handlar om att starkast vinner och att alla medel är tillåtna. Beter man sig bara tillräckligt vidrigt vågar ingen höja rösten. Vilket enormt svek det är från samhället.

Publicerad: 27 oktober 2021, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

GängkriminalitetUtanförskapTystnadskulturen i GöteborgJiang Millington

I somras skrev jag en krönika om det dödliga gängvåldet. Om att det inte räcker att slå ned på redan kriminella. När våldsspiralen snurrar är den svår att ta sig ur – insatserna måste därför börja långt tidigare. Det är visserligen inte lika politiskt slagfärdigt att prata om anpassningar i skolan eller om att motverka den trångboddhet som gör att ungdomarna inte kan ses hos varandra. Men det är den här typen av åtgärder som fungerar. Det är därför är extra viktigt med fritidsverksamheter och idrottsföreningar så att inte lättpåverkade barn och unga hänger i centrum utan vuxna att ty sig till.

Nils Kurt Erik Einar Grönberg, känd som rapparen Einár, är ytterligare en tonåring som fått sätta livet till för det dödliga våldet. Kanske är det först nu som fler förstår brutaliteten och råheten i de mikrosamhällen som de kriminella nätverken skapar. Vad det gör med människor som lever i dem utan att kunna ta sig ur. 

Jag har en vän som bor i ett av dessa alternativa samhällen utanför Göteborg. Ett socioekonomiskt utsatt område där inte bara en tystnadskultur råder utan där socialtjänst och polis helt verkar ha gett upp och finner det enklare att lyda och agera efter den ledande klanens regler och villkor. 

Min vän berättar om dagliga trakasserier. Hon löper gatlopp medan hot och vulgariteter haglar över henne när hon går till och från sin bostad. Bostadsrättsföreningen utsätts för påtryckningar med falska anklagelser, hon utsätts för okynnesanmälningar till socialtjänsten och så vidare. När hon polisanmäler mordhot och vandalisering av sitt hem lägger polisen omedelbart ned anmälningarna och uppmanar henne att flytta från området.

2019 började Göteborgs stad arbeta mot otillåten påverkan, som trakasserier, hot, självcensur och korruption. Året därpå togs rutiner fram för att motverka otillåten påverkan. Under det här året har man arbetat med att kartlägga och förstå tystnadskulturen.

Det min vän är utsatts för är med andra ord väl känt. Hon är inte ensam. I medarbetarenkäten från 2020 svarade 13 procent av stadens anställda att de utsatts för våld eller hot om våld. Av dem som utsatts var det bara 21 procent som anmälde händelserna som arbetsskada. De allra flesta valde att tiga och det berodde inte bara på rädsla för att hoten skulle verkställas utan också för att man inom förvaltningarna haft en utbredd tystnadskultur där flera upplevt att de också på sina arbetsplatser utsatts för repressalier om de talat om vad som hänt.

LÄS OCKSÅ: Tystnadskulturen i Göteborg ska kartläggas

En sak som upprör min vän är att allt sker helt öppet. Klanen behöver inte smyga, medlemmarna har ingenting att vara rädda för. Små barn skolas in i en kultur som handlar om att starkast vinner och att alla medel är tillåtna. Beter man sig bara tillräckligt vidrigt vågar ingen höja rösten. Vilket enormt svek det är för de barn som växer upp i de här miljöerna! Vad ger man dem för alternativ än att följa den rådande kulturen? Det måste ju te sig helt hopplöst att ens vilja vara någon annan – för vem skulle våga skydda dem om de skulle hoppa av? Uppenbarligen inte polisen eller socialtjänsten.

”Situationen i Göteborg stad är sådan att anställda blir verktyg, ofrivilligt eller frivilligt, för kriminella strukturer på grund av sin tystnad.” och ”Medarbetare i staden upplever sig tystade av sin chef, kollegor eller politiker. ” slår rapporten ”Finns det en tystnadskultur i Göteborgs stad?” fast. Så fortsätter vi producera kriminella i våra socioekonomiskt utsatta områden. Det är där vi behöver börja i stället för att ropa efter hårdare straff.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Jiang Millington

Krönikör, författare och fristående debattör

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev