Jona Elings Knutsson: Så blottläggs den skenhelighet som vissa samvetsvägrare bär som gloria

Är det egna samvetet viktigare än våra gemensamma överenskommelser? Vilket svar du ger på den frågan kommer kanske variera med vilket samvete och vilken överenskommelse det gäller.

Vi vet nog alla hur barnmorskan Ellinor Grimmark ställde sig till dilemmat när hon på kristen grund hävdade sin rätt att vägra den lagstiftade rätten till abort, till kopparspiraler och dagen efter-piller. Trots att hon varken fick stöd av Diskrimineringsombudsmannen, Arbetsdomstolen, Tingsrätten eller Europadomstolen fortsätter hon sin kamp – numera i Norge.

LÄS OCKSÅ: Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna 

Grimmarks advokat var Ruth Nordström som fram till härom året tillhörde den sektliknande kristna församlingen Livets ord. Inte heller för henne är saken ett avslutat kapitel. I veckan släpptes hennes bok Till de utsattas försvar som enligt uppgift ska handla om rättsprocesserna och ”den svenska åsiktskorridoren”.

Möjligen trivs Grimmark bättre i Norge, där 170 av landets 3500 barnmorskor nyligen i en enkät har uppgett att de kommer utnyttja sin reservationsrätt om abortlagen ändras till att gälla fram till graviditetsvecka 22, som i Sverige, i stället för dagens gräns vid vecka 18. Abortlagen skärptes så sent som för två år sedan i en eftergift till Kristelig folkeparti för att de skulle acceptera Erna Solbergs högerregering, vilket ledde till folkliga protester.

Texas är annars platsen som varit i fokus för den senaste tidens kamp mot abortantiabort-lobbyn. Den amerikanska delstaten beslöt att förbjuda abort om fostret har puls, ett hjärta som slår, vilket ungefär motsvarar graviditetsvecka sex. Det betyder att redan två veckor efter att mensen uteblivit, då många kvinnor inte ännu vet om att de är gravida, är det kört. Texas nya lag har också gett en rad rättsliga efterspel. Men det har också skapat samvetsvägrare.

LÄS OCKSÅ: Marika Lindgren Åsbrink.: ”Alla skäl att göra abort är legitima”

Läkaren Alan Braid tänker inte bara vägra att följa den nya abortlagen. Han har också valt att stå för saken i Washington Post. Braid som utfört aborter sedan 1972 skriver i tidningen: ”Jag agerade för att jag hade en plikt gentemot denna patient, liksom jag har för alla patienter, och för att hon har en grundläggande rätt till denna vård. ” (min översättning)

Om Grimmark och hennes försvarare Nordström verkligen ansåg att samvetsfrihet i vården var kärnan i deras många rättsprocesser, och alls inte kampen mot fri abort, borde de genast uttala sig till stöd för Braid. 

På samma vis skulle exempelvis S:t Matteus kyrkoherde Petter Sundelius som vägrar viga samkönade par jubla över att göteborgsprästen Lars Gårdfeldt nyligen gick ut med sitt beslut att vägra viga heterosexuella par.

Det går ju inte att med den intellektuella hedern i behåll hävda att det egna samvetet övertrumfar lagstiftning och kyrkliga regler, medan andras samveten inte skulle kunna göra detsamma. Alan Braid och Lars Gårdfeldt blottlägger med bravur den skenhelighet som andra samvetsvägrare bär som gloria. 

Och som gynekolog ställer jag ställer mig givetvis sida vid sida med Braid om svensk abortlagstiftning mot förmodan skulle försämras. Inte bara för att mitt samvete säger att alla barn som föds ska vara välkomna och att ingen kvinna ska behöva skadas eller dö av abort. Utan för att mitt uppdrag som läkare är att göra det bästa för patienten, oavsett mitt samvete, mina åsikter, känslor, religiösa föreställningar eller andra fantasier. Och jag kommer fortsätta förakta Grimmark, inte för hennes samvete, utan för hennes envetna kamp mot kvinnors reproduktiva rättigheter.