Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag14.06.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

(S)anningens minut rycker allt när(M)are

Har S och M gemensamt slaktat välfärden? Eller är medelklassen Sveriges gnälligaste grupp? Mats Edman reder ut begreppen.

Publicerad: 13 februari 2014, 11:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Präster och politiker kommer alltid att vara föremål för sina undersåtars missnöje. Det beror på att religioner och ideologier lovar att en paradisisk tillvaro är möjlig.

Om kristna längtar till ”paradiset”, så drömmer hinduer om ”reinkarnation”. Det finns hundratals varianter på tron om en bättre värld. I politiken dyker enkla lösningar ständigt upp. Världens alla röstfiskare har lärt sig tricksen av de religiösa ledarna.

Marxister tror på en klasslös himmel där det inte finns några elakingar alls; alla blir snälla. De tyska nazisternas vision var en vit arisk lustgård i form av ett uppstått ”tredje rike” med historiska band till romartiden. Fascisterna såg lyckolandet komma via staten, ledaren och individens totala underkastelse.

Liberaler och socialdemokrater är pragmatiker. Men även bland dem lever utopierna. För extremliberaler löser marknadens osynliga händer alla behov. Socialdemokraterna, liksom idétjuvarna från Sverigedemokraterna, kan inte låta bli att referera till den nostalgiska metaforen Folkhemmet (ursprungligen ett högerbegrepp).

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet”, sade Per-Albin Hansson 1928.

– Verkligheten räcker inte. Folk måste ha något att tro på, som en krass S-ombudsman förklarade när vi i vintras diskuterade de politiska myterna kontra verkligheten.

I Kapitalismus, Sozialismus und Demokratie (1942) förutspådde ekonomen Joseph Schumpeter att den rika men oavbrutet missnöjda medelklassen skulle avskaffa den imperfekta marknadsekonomin och via riksdagen införa socialism.

1956 pekade S-ledaren Tage Erlander ut ”de stigande förväntningarnas missnöje” som ett politiskt huvudproblem, vilket tycks förvärras år för år. Nyckeln till paradiset är ju fortfarande inte hittad. Medelklassen ylar ”vargen kommer” på kultursidorna.

Jag uppmanar er därför att ta del av Måns Wikstrands lysande summering av årets stora stridsfråga, välfärdens resurser, publicerad här på webben (och i full version i veckans tidning, ladda ned tidningen, nr 6/2014, här). Sanningens minut rycker närmare ansvariga S- och M-politiker i kommunerna. Har ni gemensamt slaktat välfärden?

Vi på Dagens Samhälle fortsätter att jaga hårdfakta för att bidra till saklighet i nästa superkänsliga fråga: Välfärdens framtida finansiering. Oavsett valutgången i september är denna förarlösa drönare sedan länge på väg. Och detonationspunkten ligger i en kommun nära er, kära läsare.

Verkligheten räcker inte. Folk måste ha något att tro på, som en krass S-ombudsman förklarade när vi i vintras diskuterade de politiska myterna kontra verkligheten.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev