Malcom Kyeyune: Rättsstaten måste använda alla sina verktyg

Lag och ordning är just nu den stora politiska frågan på allas läppar. Fler poliser och hårdare straff utlovas och partierna försöker bjuda över varandra när det kommer till att låta hårdast och tuffast. För vissa är detta en välkommen förändring, för andra är detta nya debattklimat ännu ett intyg på att ”rasismen normaliserats” eller att ”samhället gått åt höger”.

Egentligen borde just denna del av det sunda bondförnuftet –  att den som inte gillar kriminalitet i sitt närområde automatiskt måste vara ”höger” – ha kasserats för länge sedan, men vissa fortsätter nog tala politik i hoppet om att medborgarnas intresse för grundläggande säkerhet bara ska vara en fluga. En tillfällig trend innan vi raskt går tillbaka till att diskutera riktiga frågor såsom maxtaxa på dagis och glasögonbidrag till ungdomar.

Jag tror denna återgång kan komma att dröja ett tag. Problemet med att lova fler poliser är dock att fler poliser inte är på väg. Kåren har under lång tid fått blöda mantal och kompetens i takt med att rutinerade poliser valt att byta jobb. Man kan inte förvänta sig att denna utveckling ska vändas på en femöring.

Det som går att göra är att aggressivt försöka rekrytera tillbaka de förlorade poliserna, men detta kommer antagligen kräva att man lockar med ganska saftiga bonusar och löneförhöjningar.

Alternativet, att öka på nyrekryteringen, är det svar som politiker gärna ger – i form av satsning. Men inte heller den är realistisk. Det är förvisso tusentals som söker sig till polishögskolan varje år, men ändå fylls inte platserna, bland annat för att de sökande inte uppfyller kraven.

Jag tror dock det finns en god nyhet för den ambitiösa politikern här, gömd bland alla dåliga nyheter. Debatten kring lag och ordning i Sverige har fått ett lite för ensidigt fokus, ett fokus på just polisen som ensam myndighet. Även om det är svårt att komma med några snabba förbättringar hos just denna myndighet så behöver detta faktiskt inte vara hela världen. Operation Tore, den största insatsen mot organiserad kriminalitet i Sverige i modern tid, var i själva verket ett framgångsrikt samarbete mellan tolv olika myndigheter utöver polismyndigheten. Och det är också på grund av att så många myndigheter drog åt samma håll som man nådde resultat!

Detta valår kommer handla om säkerhet, och om en svensk stat vars våldsmonopol sakta luckras upp framför ögonen på oss. Men något som lätt riskerar att glömmas bort i debatten är att polisen bara är en liten del av problemet, och en liten del av den potentiella lösningen. Rättsstatens verktygslåda är större än så!

Kronofogden, Skolinspektionen, Skatteverket, Försäkringskassan – här har den svenska staten fortfarande välfungerande, effektiva, relativt korruptionsbefriade verktyg. De kan också vara till stor hjälp för att vända samhällsutvecklingen.

Vad som krävs idag är modet och visionen att få alla delar av offentligheten att dra åt samma håll. Vi vet redan att det fungerar. Nu återstår det att se om vi har politiker som är kreativa nog att röra sig förbi dagens ensidiga polisfokus, och presentera en vision där hela Myndighetssverige ska jobba.