Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Politiker kan lära sig av 91:ans kommunikation

Den som vill leverera ett budskap   måste relatera till mottagarens verklighetsbild. Det har 91:an lärt sig och det behöver politikerna lära sig inför slutspelet i riksdagsvalet.

Publicerad: 30 maj 2014, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


På väg upp till Umeå för att bevista Swedbanks stora arrangemang ”Tillväxtdagarna” och delta i ett seminarium om kommunikation förbereder jag mig noga med att läsa några nummer av serietidningen 91:an.

Detta klassiska magasin har genomgått en revolution. Gammalt vin i nya kärl möjligtvis, men ändå en tydlig uppdatering, inriktad för att kanske vinna en ny generation utan erfarenhet av vare sig lumpen eller det kalla krigets auktoritära befäl.

Nya vindar blåser nämligen i Klackamo. Exempelvis har Elvira sagt upp sig som hembiträde hos Kapten Bernå och börjar ett vanligt lönearbete under osäkra förhållanden.

Så fungerar kommunikation. Den som vill leverera ett budskap – eller i det här fallet fortsätta att sälja serietidningen – måste relatera till mottagarens verklighetsbild. Den gamla igenkänningen; hos dem som legat på luckan, tampats med furirer och varit i fält under tragikomiska omständigheter, fungerar inte längre lika bra. Nu är det mansrollen, kvinnors utvecklingsmöjligheter och mer vardagliga problem som blir inspirationskälla till humorn.

Kommunikation handlar om att försöka påverka andra att agera på ett eller annat sätt. Det kan vara att köpa Coca-Cola eller att rösta på ett visst parti. Det handlar om att få folk att känna sig törstiga eller inbilla dem att deras väl och ve bygger på att Gunnar Hökmark (M) eller Marita Ulvskog (S) sänds till Europaparlamentet.

Vilket visar sig inte vara så lätt om kandidaterna snarare förstärker den negativa bilden som folk har, exempelvis att de stora drakarna är trötta och förbrukade.

Men kommunikation ger också vissa möjligheter att massera mottagaren.

Exempelvis. Väl framme på kommunikationsseminariet inleds det med att moderatorn tar av sig kavajen med motivet ”det är så varmt här i rummet”. Skickligt markerar han allvaret i sitt verklighetspåstående med att själv hänga av sig. Flera andra gör samma sak. Jag däremot, som inte tycker att det är varmt, blir plötsligt tveksam. Är rummet verkligen varmt? Svettas jag fast jag inte märker?

Gesten är rätt illustrativ för att kommunikation inte bara handlar om att appellera till folks vardagsuppfattning, utan att denna också går att påverka.

Alla som läst en läkarbok fylld med olika sjukdomsbeskrivningar vet hur det blir. Man tror sig ha i stort sett alla diagnoser som finns uppradade.

Men när vi nu går mot slutspel i riksdagsvalet kommer partierna snart att inte längre ha chans att påverka väljarnas verklighetsbild. Segrarna från EU-valet har fått vind i seglen – och förlorarna betraktas just som losers. Om vi uppfattar att Alliansen misslyckats med allt, i synnerhet utanförskapet som de lovat bryta, då kommer de att förlora. Om vi uppfattar att det ändå går åt rätt håll, har de en chans att göra comeback.

Kanske kommer den fortsatta utvecklingen i 91:an att avgöra. Om Elvira slår sig fri en gång för alla och ger sig ut i tillfällighetsanställningarnas äventyrliga djungel, då är det ett tecken på att vi lämnat 1900-talet en gång för alla. Om hon söker sig tillbaka till kaptenen för att hushålla är det en signal om återtåg till gamla invanda mönster.

Fortsättning följer.

Alla som läst en läkarbok fylld med olika sjukdomsbeskrivningar vet hur det blir. Man tror sig ha i stort sett alla diagnoser som finns uppradade.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev