Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Plånboken tyvärr redan i kampanjernas mitt

Slopad arbetsgivaravgift för mjölkbönder och 500 kronor till föräldrar som arbetar. Fram till valet om två år ska vi nu tydligen sondmatas med dessa plånboksfrågor. Varför kan inte ekonomisk politik handla om något större? \

Publicerad: 13 oktober 2016, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SkatterBidragCenterpartietKristdemokraternaRiksdagsval

Förlåt mig, ty jag har syndat. När jag var politiskt aktiv drev jag tesen om den fyraåriga valrörelsen; alltså att partier skulle sluta betrakta valrörelsen som några få veckor innan ett val och i stället se den som den kommunikativa rörelse ett parti gör under fyra år mellan två val.

I den ambitionen fanns också förhoppningar om en annan slags valrörelse, där fokus är visioner, ideologi, sakpolitik och vilken slags framtid partierna vill se.

Men alliansen mellan medielogiken och partistrateger har i stället inneburit att när vi väl pratar sakpolitik så är det enbart ”plånboksfrågorna”, det vill säga riktade skattesänkningar eller bidrag till olika väldefinierade väljargrupper, som får all uppmärksamhet. Även mellan valen. Partierna använder nu den ekonomiska politiken som bas för kommunikation snarare än politikutveckling eller uttryck för ideologi.

Centerpartiet presenterade häromveckan sitt förslag om en helt slopad arbetsgivaravgift för svenska mjölkbönder. Det här kändes som en parodi på ett C-valrörelseutspel. Ett utpekande av en väldigt smal näringsgren (cirka 4 000 företag) som ska få ett riktat stöd, vilket som av en händelse attraherar en för Centerpartiet central väljargrupp.

Näringslivet tycker sällan att det är en särskilt bra idé att snedvrida konkurrensen genom att helt befria de företag som politiker tycker bäst om (för stunden) från sina arbetsgivaravgifter utan vill se generella lättnader. Få ekonomer tycker att Sverige skulle behöva ett än mer differentierat skattesystem. Det är alltså inte en reform för näringsklimatet.

(Och så bara tanken på att vi ska lägga skattepengar på att reda ut vilka företag som ska få ta del av den här attraktiva skattesänkningen. Gäller det till exempel verkligen alla företag som äger minst en mjölkko, oavsett huvudverksamhet?)

Det här är uppenbart ett utspel som handlar om att stärka C:s profil som ett parti för bönderna/landsbygden och är inte något seriöst ekonomisk-politiskt förslag, lika lite som föregångaren ”mjölklöftet”. Jag kan sätta en årskonsumtion av mjölk på att förslaget inte finns kvar i något Allians-valmanifest om ett par år.

Kristdemokraterna drog strax efteråt till med en ännu större riktad plånbokssatsning. De vill att (arbetande) föräldrar ska få en riktad skattesänkning med 500 kronor. Ett slags jobbskatteavdrag som bara går till föräldrar, rakt ner i plånboken. Självfallet en oerhört dyr reform och lika ineffektivt utformad som barnbidraget (lika till alla, oavsett behov).

Ensamstående föräldrar med svag ekonomi ska få lika mycket som en välbärgad familj med miljoner på banken. Självfallet en helt vansinnig prioritering av skattemedel, och endast utformad utifrån hur enkelt det ska vara för KD att förklara förslaget på nyheterna en kväll. ”Alla föräldrar får 500 kronor i plånboken, varsågoda och rösta på oss nu”.

Jag misslyckades uppenbarligen till hälften med min mission om att göra valrörelserna längre och mindre fokuserade på plånboksfrågor. I stället har samspelet medier/partistrateger satt oss i en situation där vi redan ska få den här sortens plånboksutspel sondmatade.

I två års tid!

Jag tar tillbaka allt. Snälla, ge oss mellanvalsperioden tillbaka!

Anders Wallner, krönikör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News