Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Pisa visar varför tjänstemän inte ska vara maximalt hygglo

Publicerad: 5 maj 2021, 10:59

”I slutet av granskningen är det inte bara regeringen och Skolverket utan även OECD som står med byxorna neddragna”, skriver DS politiska kommentator Cecilia Garme.

Foto: Miriam Klyvare

Pisa-gate är en bomb med fördröjd sprängverkan för Löfven-regeringen. Men inte på det sätt som oppositionen tror.


Ämnen i artikeln:

SkolanPisaAnna EkströmStefan Löfven

I förra veckan sågade Riksrevisionen Sveriges hantering av Pisa-testet 2018. Flisorna yrde så tätt att ingen hann läsa rapporten innan SD gick ut och satte bilden av massinvandringskatastrof och mörkläggning. 

Det är nu inte alls vad Riksrevisionen säger. 

Femtio nyanser av mesigt, är vad de säger.

Frågan är om det är så mycket bättre. 

Ur Stefan Löfven synvinkel är skillnaden stor, särskilt som mycket av kritiken landar på Skolverket. Men en image av slapp styrning har sänkt regeringar förut. 2006 var S- regeringens långsamhet vid tsunamikatastrofen en viktig orsak till valförlusten. Om Löfven hade förlorat makten 2018 hade nollkollen på Transportstyrelsen utpekats som orsak. 

Bakgrunden till Pisa-gate är alltså att 11 procent av de utvalda svenska eleverna som skulle göra testet 2018 exkluderades eller föll bort från undersökningen. Enligt OECD:s regler får det vara högst 5 procent. Skälet till den svenska procentsatsen var, enligt regeringen, flyktingvågen. Ovanligt många av eleverna hade inte hunnit läsa svenska ett år, vilket är ett godkänt kriterium för undantag. 

Riksrevisionen visar att detta inte stämmer. Andelen elever som hade kunnat exkluderas av språkskäl hade stigit ytterst lite mellan Pisa 2015 och Pisa 2018, från 2,5 till 3 procent. Varför var då så många undantagna? 

Rapporten är fascinerande läsning. Pisa 2018 var ett wienerbröd av ömsom frasiga, ömsom smöriga lager av tjänstemän, rektorer och skolsamordnare som alla ville vara smidiga. Det var den ackumulerade snällheten som blev problemet. Ingen var ond eller korrupt, men allt blev ett gungfly. 

Vid tidigare Pisa-test hade rektorer tydligt blivit tillsagda att Pisa är viktigt. Men inte den här gången. Skolverket arrangerade visserligen ”mycket uppskattade” informationsmöten med samordnarna som ansvarade för Pisa-testet ute på skolorna. Ändå gick dessa hem med helt olika budskap i huvudet. Någon trodde att alla nyanlända elever skulle undantas. En annan trodde att de själva skulle bedöma elevernas språkförmåga. Någon exkluderade elever som ”ändå inte skulle dyka upp”. 

Vid tidigare Pisa-test hade även vårdnadshavarna fått inpräntat hur viktigt det var att eleven deltog. Nu fick de i stället i brev från Skolverket veta att det var frivilligt. Inte så konstigt då att antalet vårdnadshavare som sa nej ökade med 575 (!) procent. På någon skola fick eleverna välja själva om de skulle göra provet. På ett annat ställe kunde en elev slippa för att det skulle bli för jobbigt. 

”I slutet av granskningen är det inte bara regeringen och Skolverket utan även OECD som står med byxorna neddragna”

Det vanligaste diskussionsämnet på träffarna med Skolverket var hur elever med neuropsykiatriska funktionshinder skulle bedömas, man kan då hålla i minnet att antalet elever med NPF-diagnoser har ökat med 20 procent på fem år. 

LÄS MER: Riksrevisionen sågar regeringens Pisahantering. 

En uppgiven lärare som kommenterade Riksrevisionens rapport sa att resultatet var symptomatiskt. Skolan har blivit så van att ständigt göra individuella anpassningar och undantag för elever. Man vill vara schysst, man vill slippa tjafs, man vill slippa arga föräldrar och stressad rektor – och i Pisa 2018 fick det effekter på makronivå.

Frågan om den stora invandringen har sänkt de genomsnittliga svenska skolresultaten jämfört med andra OECD-länder är alltså ännu obesvarad. Det är sannolikt, men nästa Pisa-test ska inte redovisas förrän i december 2022, tre månader efter valet. 

Vad Pisa 2018 säger om invandringen redan i dag är att förvaltningen är osäker på hur språkliga gränsfall ska hanteras. Å andra sidan vet den inte hur svenskfödda gränsfall ska hanteras heller. Utom att man ska vara maximalt hygglo. Som förvaltningsdoktrin är det inte optimalt. Det ger bilden av en verklighet som har blivit så komplex att tjänstemännen inte längre förmår tillämpa regler korrekt. Kan regeringen styra riket? blir frågan. 

LÄS MER: Ekström: Skolverket måste stärka insatserna. 

Arg medborgare kan ändå hitta en ljusglimt. Det är uppenbart att Axel Oxenstiernas oväldiga förvaltning finns kvar i form av Riksrevisionen. I slutet av granskningen är det inte bara regeringen och Skolverket utan även OECD som står med byxorna neddragna för dålig koll och låååååångsamma mejlsvar. Då vill man nästan le, mitt i alltihop. 

 

 

Cecilia Garme

DS inrikespolitiska kommentator

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev