Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Pisa och officiell skolstatistik krockar

Pisarapporten ger en bekymmersam bild av skolan. Men utvecklingen är inte så dålig som många hävdar. Dessutom visar den officiella skolstatistiken, som är mer omfattande, att det går oavbrutet bättre för den absoluta majoriteten av eleverna i grundskolan, skriver Mats Edman, chefredaktör, Dagens Samhälle.

Publicerad: 11 december 2013, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Betyg

Pisarapporten är som en splitterbomb. Kulregnet träffar alla. Men är grundskolan i samtliga 290 kommuner verkligen i ”fritt fall”? Sverige har inte längre en skola, utan många kommunala och privat drivna.

Svaret påverkas bland annat av vilken skala som debattörerna väljer till sina diagram från Pisarapporten. Titta här intill vänster (el nedan). Den ena grafen, som bara visar ett begränsat utsnitt av skalan 0—600 poäng, är den klassiska propagandagrafen.

Den har använts av många sedan Pisa släpptes, men på grund av det snäva utsnittet blir lutningen överdriven och missvisande.

Den andra grafen är mer korrekt. Om man ser till resultaten 2000–2012 verkar nedgången vara hanterbar. Så här har vi gått i Pisa sedan år 2000:

■ Matematik: –6 procent.
■ Läsförståelse: –6 procent.
■ Naturvetenskap: –5 procent.

Sämre, ja. Men nationell katastrof? Inte än i vart fall.

Pisa är en av många mätningar som lämnar fältet fritt för tolkningar. Att provresultaten försämrats relativt andra länder är förstås bekymmersamt. Men få tänker på att om Sverige backar litet samtidigt som andra länder ökar mycket ser vår skola värre ut i Pisa än i verkligheten.

Pisarapporten är en stickprovsundersökning som vart tredje år berättar hur cirka 4 500 elever (5 procent av populationen) klarat kunskapstester i tre ämnen. Pisa kan jämföras med den officiella totalstatistiken över utvecklingen 1998–2011 för miljontals elever i alla ämnen i årskurs 9.

Pisa och den officiella skolstatistiken förhåller sig lite som en stor opinionsundersökning gör till resultatet i allmänna val. Pisa är en indikation, inte absoluta fakta.

I skuggan av Pisa kom också SCB:s stora integrationsrapport i fredags. Den är faktatung och osedvanligt kontroversiell, inte minst i kapitlet om grundskolans utveckling. I Sverige bor inrikes och utrikes födda, 8 respektive 1,5 miljoner människor. Inrikes födda barn utgör drygt 90 procent av alla i årskurs 9.

Och enligt SCB har meritvärdena i grundskolan ökat oavbrutet sedan 1998 för inrikes födda pojkar och flickor.

Så varför tillmäts Pisa större betydelse än grundskolans årliga totalresultat? Om den långa betygsstatistiken för perioden 1998–2011 inte indikerar en faktisk kunskapsutveckling utan är missvisande har vi gigantiska problem med statistikunderlagen, inte minst i de kommunala grundskolorna där 9 av 10 elever går.

Vad som talar för att vi ska se mer till vår officiella statistik från Skolverket och SCB än Pisa är det omfattande underlaget: 13 års data utifrån alla elevers betyg i samtliga ämnen. De stora talens lag har normalt företräde när det råder osäkerhet om statistik. Pisa säger framför allt något om hur det går för de utvalda elever som deltar i Pisamätningarna.

Skola och arbetsmarknad är samhällsutvecklingens viktigaste känselspröt. SCB:s krassa integrationsrapport avslöjar hur mycket tuffare det är i skolan för utrikes födda och då särskilt nyanlända elever som varit här i fem år eller mindre. Speciellt för dem från Mellanöstern, Asien, Afrika och de forna kommunistdiktaturerna i östra Europa. De har en betydligt längre uppförsbacke än elever födda i Sverige.

SCB-rapporten visar att vi både i skolan och på arbetsmarknaden fått ett A-lag av inrikes födda och ett växande B-lag av utrikes födda.

Det finns även C- och D-lag. En vecka då en del debattörer tror att Sverige ledde kampen mot apartheid är det särskilt beklämmande att läsa om de afrikanska skolbarnens svårigheter. För dem, och för många andra, är skolgången ännu inget som garanterar ett liv på lika villkor i Sverige.

Med tanke på att den inrikes födda delen av befolkningen krymper är det av största vikt att öka insatserna för att integrera de nyanlända. Det är nämligen de utrikes födda som ser till att vårt land inte går bakåt befolkningsmässigt.

Om vi inte blir radikalt bättre på att lotsa de utrikes födda genom utbildning (språk!) och ut i arbetslivet (riktiga jobb!) blir det svårt att upprätthålla den svenska välfärdsmodellen. Ska detta lyckas krävs att många gamla sanningar om det svenska samhällets förträfflighet omprövas.

SCB-rapporten visar att vi både i skolan och på arbetsmarknaden fått ett A-lag av inrikes födda och ett växande B-lag av utrikes födda.  \

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Betyg

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News