Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Partierna blir orediga i den röriga tiden

Någon gång på 90-talet förutspådde en moderat program­kommission under ledning av sociologen Hans L Zetterberg just detta, att vi var på väg in i ”den röriga tiden”. Och det är väl ungefär där vi är nu.

Publicerad: 19 september 2014, 05:53

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Moderaterna

Vi kan diskutera vilken term som bäst fångar vår tid. Det är rätt lätt att mejsla ut kännetecken, men svårt att hitta ett bra namn. Vi befinner oss i en omformatering av samhället, ett ”reset”, där vi upplever oss pendla mellan ”kaos” och ”dynamiska flexibla förlopp”. Och andra förslag till beteckningar är ”pointillism” eller ”den nya medeltiden”.

Någon gång på 90-talet förutspådde en moderat program­kommission under ledning av sociologen Hans L Zetterberg just detta, att vi var på väg in i ”den röriga tiden”. Och det är väl ungefär där vi är nu.

Låt oss påminna oss om att vi är sprungna ur jordbrukssamhällets cirkulära tankefigur, där tillvaron förstods som ett kretslopp. Det är därför vi samlas runt julbordet när solen vänder, eller lämnar vår tremiljonersbostad för att karva i jorden när våren kommer: Vi är fortfarande bondläppar som har ett underjag som klänger fast vid jordbrukets ideal.

Men för drygt 100 år sedan baxade omständigheterna in bondläpparna i den industriella linjära tankemodellen. Industrins principer förvandlade hastigt det gamla kretsloppsamhällets trygga lunk till en disciplinerad högfrekvent tryckkokare. Storfamiljen blev kärnfamilj, drängen lönearbetare, undersåten medborgare.

Visst stök följde på detta. En del händiga försök att förlika oss med utvecklingen som fascism, nazism, kommunism och parlamentarisk demokrati lanserades. Men framför allt var det välfärdsstaten som blev kompromiss mellan jordbrukssamhällets trygghetsmekanismer och industrialismens predatoriska karaktär. Kretsloppsmodellen bakades in i ett linjärt tänkande. Bondesjälen manglades ut i diagram och tabellform på grundval av modellen ”förr, nu, framtid”.

Vi marscherade inte runt i cirklar utan framåt, efter en gemensam nationell plan. Personnummer i stället för husförhör. Byalaget och det civila samhället absorberades av staten. Patriarken avsattes och en landsfader anskaffades.

Nu är vi på väg att bryta även denna modell. I bottenplattan finns alltjämt både kretsloppet och det linjära, men alltmer dominant blir bristen på fast förankring för vårt sätt att betrakta samhället, oss själva och politiken.

Den mediala kakafonin blir grammatikalisk utgångspunkt för politisk debatt, där det okulära och sensationella tränger ut det långsiktiga. Förankringen i tid och rum upphör. Nuet och det episodiska tar över.

Partierna blir orediga i oredans tid.

Frågan är om moderaterna själva fattade hur rätt de hade på 90-talet? De har först varit utvecklingens vinnare, sedan förlorare.

Och vad ska alla vi andra göra åt att kaosmodellen utmanar såväl kretsloppet som den linjära tankefiguren? Kan vi hantera ett samhälle utan sociala gravitationskrafter?

Frågan är om moderaterna själva fattade hur rätt de hade på 90-talet? De har först varit utvecklingens vinnare, sedan förlorare.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Moderaterna

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News