Pappershjärtan ger inget skydd mot hatet

Efter terrorattackerna mot synagogan i Köpenhamn 15 februari 2015, då Dan Uzan mördades när han höll vakt uttanför en flickas judiska konfirmationsfest, twittrade svenska debattörer om pappershjärtan. Vem hade kvar några från Alla hjärtans dag? Spara dem, vi kärleksbombar synagogan med hjärtan och blommor.

Helgen efter kom bilder på hur människor i Stockholm bildade en mänsklig kedja kring stora synagogans grindar, som skydd för sabbatsgudstjänsten. Statsminister Stefan Löfven var med, brett leende och till synes hoppfull: Detta kunde bli en vändpunkt i kampen mot antisemitismen, sade han.

Men det blir alltid vardag igen efter de stora manifestationerna.

Nu står inte längre någon ”fredens ring” kring synagogan inför sabbatsgudsjänsten, där står bara församlingarnas egna anställda eller volontärer. Till skillnad från Danmark, där judiska institutioner skyddats av militär och polis, sörjer svenska judar för sin egen säkerhet. Polisen finns bara där under stora högtider, som Naomi Abramowicz nyligen konstaterar på Expressens ledarsida. Det innebär att omkring hälften av medlemmarnas avgifter till församlingarna i Göteborg och Malmö måste läggas på själva den fysiska säkerheten.

Samidigt kom i dagarna en påminnelse om hur små riskerna och kostnaderna är för dem som faktiskt angriper och hotar den judiska minoriteten i Sverige.

I december brandbombades Göteborgs synagoga under en pågående fest i församlingslokalerna, vilket tvingade ett fyrtiotal ungdomar att ta skydd i källaren. Av de tolv män som misstänks för attacken dömdes tre migranter till fängelsestraff på två respektive drygt ett år. Bara en av dem döms till utvisning.

Av de omkring tvåhundra personer som samma vecka samlades i Malmö och skanderade att de utropade en ”Intifada från Malmö”, och att de skulle ”skjuta judarna”, har ingen dömts för olaga hot eller hets mot folkgrupp – trots att det hela filmades och ligger ute på Youtube.

Mig veterligen har det inte varit några konsekvenser för de organisationer som samlades i Stockholm på en manifestation samma vecka, när det skanderades från scenen att judar är bröder till apor och grisar. (En av de medverkande på manifestationen, Dror Feiler, fanns bland dem som tre år tidigare hade uppmanat människor att kärleksbomba synagogan.)

Berättelsen om hat som motas med kärlek, om kärleksbombning och pappershjärtan, bilderna på en statsminister som står hand i hand med människor som bildar en mänsklig mur för att skydda svenska judar, på pappershjärtan som fladdrar på järnstaketet kring en synagoga – sådant kan för all del röra upp starka känslor. Det kan också få oxytocinet att flöda på ett sätt som känns precis som kärlek. Men det är inget skydd mot hat.

Paulina Neuding, chefredaktör Kvartal, journalist och jurist