Jona Elings Knutsson: Pandemin har blottat en spricka i den svenska självbilden

Satsa på dig själv, sa de. Se om ditt eget hus. Och eget är det ofta. Sverige har Europarekord i andel ensamhushåll. Ändå står vi inte ut med att vara ensamma.

Svensken är något av en ensling, som aktar sig för att råka i spontant samspråk med främlingar och håller avstånd i busskön oavsett om pandemi råder eller inte. Och vi har inte ålagts utegångsförbud som många andra länder nu har. Ändå kryper det i många av oss. Vi måste få träffas! Måste vara nära våra kära. Pandemin har därmed blottat en spricka i den svenska självbilden. Vi vill höra ihop. Så hemskt angelägna om att få höra ihop är vi, att många av oss trotsar samhällets rekommendationer om avstånd.

Paradoxalt nog förlorar vi samtidigt viktiga mötesplatser. När smittan ebbat ut, genom flockimmunitet eller vaccin, kommer folkets hus, museer, teatrar, caféer och barer ha gått i konkurs. När vi släpps fria från restriktionerna kommer vi ha svårare än någonsin att träffas.

Isolering tär på psyket. Psykosocialt stöd är den finare termen för att omge sig med människor, och detta stöd kan vara avgörande inte bara för det allmänna välmåendet men för den psykiska hälsan. Att allt fler mår allt sämre var en akut fråga redan före pandemin. Att vara isolerad och kanske förlora jobb eller besparingar kommer inte göra saken bättre.

Vår arbetslöshetsförsäkring har länge varit under all kritik. Den är svår att kvalificera sig till och ger en låg ersättning. Att vara fattig eller att oroa sig för pengar innebär en stress som ökar risken för psykiatrisk sjuklighet.

Samtidigt har pandemin visat att krisen i vården och äldreomsorgen är på riktigt. Personal från landets alla hörn har slagit larm gång på gång utan att få gehör, men nu får vi anse det ställt utom rimligt tvivel att krafttag måste till för att bemanna upp vård och omsorg. Och därför kan arbetslösheten dämpas: de som vill och är lämpade bör erbjudas fasta anställningar där de behövs som mest. Exempelvis i hemtjänsten. Samhället betalar lön i stället för a-kassa eller socialbidrag och våra äldre får ett värdigt liv. Det finns inga förlorare.

En annan avgörande fråga för att skydda befolkningen är inte endast att rädda de mötesplatser vi hade sedan tidigare, men göra det ännu lättare att samlas. Över stad och land måste göras plats för fler studieförbund, ateljéer, replokaler, verkstäder, språkkafeer och scener.

Vi måste få mötas. Vi måste kunna mötas utan krav på att mötet ska generera vinst. Vi behöver göra kultur tillsammans, diskutera samhället tillsammans, skratta, dansa, tänka, uppfinna, sörja, pröva tillsammans. Bara så kan världen bli bättre. Bara så kan demokratin växa. Satsa på dig själv, sa de. Vi vill hålla ihop, svarade en närhetstörstande befolkning.