Också ojämnt fördelad otrygghet måste åtgärdas

Igår rapporterades att allt fler stockholmare är oroliga för att utsättas för brott, enligt Stockholms stads trygghetsundersökning. Men oron är inte jämnt fördelad. Högst andel otrygga finns i Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, där omkring var tredje person varit rädd för att utsättas för brott det senaste året, att jämföra med ungefär hälften så många i den rikare innerstaden.

En av senare tids mer märkliga politiska analyser är den om att det skulle vara socialdemokratin främmande att ägna sig åt frågor som rör lag och ordning. Men det finns inget i socialdemokratisk ideologi som säger att brott ska löna sig – tvärtom.

Ett skäl syns i Stockholms trygghetsundersökning: det handlar om jämlikhet. Privilegierade kan i högre grad skydda sig mot kriminalitetens konsekvenser. Det är de som bor i de områden där allt ifrån gängkriminalitet till allmänt stök är vanligare som är mest utsatta. Och de allra flesta av dem är naturligtvis själva hederliga personer.

Ytterligare en märklig, men vanlig politisk ”analys” är att den rödgröna regeringens hårdare tag mot kriminalitet handlar om röstfiske. Men en uppfriskande sak med den budget som släpptes idag är att den självständigt utgår från faktiska samhällsproblem. Det handlar inte om fingret ängsligt uppsträckt i luften, utan om att ha lagt örat mot marken och verkligen lyssnat.

Svaret blev en budget som utgår från nödvändigheten av ökad jämlikhet. Att en av budgetens största satsningar görs på polis och rättsväsende ligger helt i linje med detta. Satsningar på fler i arbete, en bättre och mer jämlik skola, en stark välfärd och att hela landet ska hålla ihop är nödvändiga förutsättningar för såväl trygghet som sammanhållning och bevarad tillit till samhället. Till detta kommer insatser direkt inriktade på att utjämna ekonomiska klyftor, som sänkta skatter för pensionärer, höjda barnbidrag och inkomstförstärkningar för långvarigt sjuka.

Visst återstår mycket för att sluta de klyftor alliansregeringarna skapade. Det kommer i längden att vara svårt utan höjda skatter. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det beklagligt att skatteförslaget om 3:12-reglerna fick stryka på foten efter oppositionens vapenskrammel. Det var ett försök att åtgärda att vissa höginkomsttagare kan ta ut sin lön som kapitalinkomst och därmed få lägre skatt. Eftersom en del av de växande klyftorna i Sverige beror just på att det är kapitalinkomsterna som stuckit iväg, är det nödvändigt att åtgärda.

Det finns också direkt budgetrelaterad problematik som behöver hanteras. Ett skäl till att ojämlikheten vuxit är att transfereringarna inte räknats upp i samma takt som lönerna. De med lägst inkomster, ofta sjuka och arbetslösa, har kontinuerligt halkat efter.

Delar av det i budgettider så omtalade reformutrymmet uppstår som direkt följd av att taken i a-kassa och sjukförsäkring inte höjs automatiskt. Det är därför en välgärning att regeringen nu äntligen höjer taket i sjukförsäkringen. Men om några år kommer samma problem att ha vuxit igen. Menar man allvar med att jämlikheten i Sverige ska öka behövs en mer långsiktig lösning.

Marika Lindgren Åsbrink, utredare på LO, socialdemokratisk författare och bloggare