Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Obegripligt att gode män tillåts härja fritt

En ny granskning visar att utsatta människor bestulits på miljontals kronor av personer som är satta att ta hand om deras ekonomi. Tänk att det kan gå så långt utan att någon sätter stopp.

Publicerad: 28 april 2016, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

PsykiatriKriminalitet

”God man” är en märklig beteckning. Det är inte en titel och ännu mindre en beskrivning av någons karaktär. Att vara god man är ett förtroendeuppdrag som innebär att ge hjälp åt någon som inte klarar att sköta sin egen ekonomi.

Alla gode män är inte goda. SVT:s nyhetsredaktion har i sin granskning hittat 26 oredovisade miljoner för åren 2012-2015. De har i veckan presenterat en djupdykning i de fall hos kommunernas överförmyndare som valts ut för slumpmässig granskning av länsstyrelserna. Trots många upptäckta fel blir gode män ytterst sällan polisanmälda.

Denna genomgång gällde en bråkdel av alla ärenden. Om ”svinnet” är lika stort över hela linjen kan det handla om hundra miljoner årligen. När gode män med rymliga samveten skor sig på sina uppdrag stjäls pengarna från de mest utsatta.

Ingen borde bli förvånad. Ersättningen är låg, mellan 8 000 och 12 000 per klient och år. Ingen särskild utbildning krävs, korta kurser ska räcka. Hjälpen behövs just därför att de som får den inte riktigt kan hantera sin vardag. Orsaken kan vara sjukdom, utvecklingsstörning, demens eller ålder, för både barn och gamla.

Frestelserna är stora. 2013 dömdes en god man i Helsingborgs tingsrätt till villkorlig dom för att han lurat 27 klienter på 818 000 kronor. I hovrätten skärptes straffet till tre och ett halvt års fängelse. Pengarna hade gått till mat, vin och resor. Domen gällde inte alla de förlorade pengarna och inte alla berörda klienter. Åklagaren hävdade att 2,2 miljoner saknades. Allt gick inte att bevisa.

Nu när SVT belyser problemet aviserar justitieminister Morgan Johansson en översyn. Det var på tiden. I andra länder fungerar det annorlunda, i Finland är detta ett yrke. En utbildning med auktorisation vore det rimliga.

Det mest skrämmande i nyhetsinslagen var den uppriktige överförmyndaren Jan Wallgren i Skövde. Han medgav att han kunde ha gjort mer, men att han hade avstått från att vidta åtgärder. Han ska ju inte bara övervaka, han ska också rekrytera gode män. Om fel polisanmäls kanske det blir svårare. Som om det vore en outtalad förutsättning för uppdraget att regelverket bara är en formsak?

De som vet mest om behoven hos den som behöver hjälp är ofta föräldrarna, eller andra i släkten. På Sveriges Domstolars hemsida kan man läsa: ”Det är inget som hindrar att en anhörig förordnas.” De senaste åren tycks det ändå ha varit en ambition i exempelvis psykiatrin att få bort dem från dessa uppdrag, ibland i samband med att anhöriga hamnat i konflikt med landstinget.

När engagerade och kunniga anhöriga bytts ut har följderna blivit svåra för alla berörda. Betalningar har missats och de som behövde hjälp att inte slösa bort sina pengar kunde göra just det.

Det behövs inte bedrägerier för att förstöra en svag människas ekonomi, det räcker med ointresse och okunnighet. I de fall där det finns anhöriga som kan och vill, bör de få sköta det känsliga uppdraget. De är knappast mer hederliga än andra, men inte heller mindre. Och kontrollen måste skärpas över hela linjen.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

PsykiatriKriminalitet

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News