Ny rikssvenska kontraproduktivt slöseri

Jag blir sjösjuk av att lyssna men visst är det en kul idé - om det vore en c-uppsats. Den här ”nya” svenskan har dock tagits fram av Lernia, ett utbildnings-, bemannings- och omställningsföretag som är helägt av staten, omsätter över 3 miljarder kronor om året och gör drygt 80 miljoner i vinst. Har de inte bättre saker för sig i en tid av socionom-, polis- och vårdkris?

”Kompetensen sitter inte i uttalet och i dag har vi inte råd att exkludera folk för att man har en annan dialekt eller annat uttal än vi tänkt”, hör jag Ida Lestander på Lernia säga i radio P4 Västerbotten. Hon fortsätter: ”Vi är alla en röra av ljud, helt enkelt”.

Vad blir nästa steg? Att Lernia konstaterar att skriftspråket är en röra av bokstäver? Sklgfur okhj pzkhcksdr? Svårläst, eller hur?

”Språket, alltså dialekter och brytning, tenderar att ha en exkluderande effekt på arbetsmarknaden och det har vi inte råd med!, menar Lestander. Målet med den nya rikssvenskan är att inkludera fler. Men att rekrytera någon till ett jobb är per definition att exkludera alla utom en. Lernias oro är att man missar kompetenta personer om de inte talar ”gammal” rikssvenska, men ingen plats lär förbli vakant bara för att de sökande talar dialekt eller bryter.

Lernias ”nya” rikssvenska ska utmana en generell norm men är varken ny eller rikstäckande utan en utsmetad konsensus-svenska som ingen talar. Det är inte mer än ett skojigt projekt gjort av en avsändare som borde ha viktigare saker för sig.

Vill man bli inkluderad måste man kämpa sig in. Den som redan är inne ska inte sparka som en gökunge men behöver inte heller apatiskt släppa in allt och alla. Människan växer i motstånd. Jag ser hur mina tre små barn erövrar språket. De jollrar och ljudar, får inte fram rätt vokaler, blir missförstådda, frustrerade och ilskna. Till slut kommer orden, allt fler och fler. Kris är utveckling, no pain no gain.

Polska var mitt förstaspråk, svenska (egentligen en svårartad Eslövs-skånska) mitt andra. Jag tog mig förbi blygseln, de jämnårigas glåpord och omgivningens syn på mig som dum i huvudet, erövrade språket och putsade bort brytningen. Det var mitt livs bedrift.

Den som inte klarar av att lära sig då? Jag har all förståelse. Med hjälp av en app i telefonen försöker jag i dag lära mig ett nytt språk. Jag är lite trög vid fyrtio plus men jublet inombords är detsamma när en fras plötsligt sitter.

Istället för att ta tillvara människors lust att kämpa sänker man kraven och tror att fler på så sätt ska kunna inkluderas. Men vart jag än tittar – om det är i skolan eller på arbetsmarknaden – så resulterar lägre trösklar i sämre resultat och fler i utanförskap.

Språket är i ständig förändring och alla språk i världen utvecklas över tid. Förr talade man rikssvenska hurtigt och välartikulerat som i gamla arkivfilmer. Idag talar ingen så. Därför är Lernias idé ett kontraproduktivt slöseri med tid och resurser. Ta inte ifrån människor kampen om språket, och minns att viljan att inkludera lätt leder till större exkludering.

Språket är i ständig förändring och alla språk i världen utvecklas över tid.

Anna Ekelund Nachman