Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag13.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Nej, medierna kampanjar inte plötsligt för SD

Av högerkanten beskylls massmedierna för att vara PK och flumprogressiva. Av vänsterkanten säger man att massmedierna är höger och premierar rasisterna. Men varför skulle samma massmedier som ägnat veckor åt att sänka SD plötsligt vara intresserade av att gynna dem?

Publicerad: 3 februari 2016, 05:48

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

MedierSverigedemokraternaSociala medier

Den här krönikan kan sammanfattas med en enkel mening riktad till alla som är intresserade av samhällsdebatt: Nej, det är inte massmediernas fel.

I det extremt polariserade samhällsklimat vi har just nu brukar det annars vara just dessa som får skulden. Det är enklast så. Om man kan beslå massmedierna med ensidiga vinklingar och nyhetsprioriteringar slipper man fundera så mycket över sina egna tillkortakommanden.

Eller över verkligheten.

På den extrema högerkanten säger man att massmedierna är PK, vänstervridna och flumprogressiva. På vänsterkanten säger man att massmedierna är höger, att de premierar rasisterna och går hårdare åt vänsterpolitiker än andra.

Ibland kan något av detta förstås vara sant. När Expressen ägnade två veckor före valet 2014 åt att granska vilka Sverigedemokrater som har dömts för brott var udden tydligt riktad mot SD.

När tidningarna gör jätterubriker av minsta nyhet som handlar om brott bland ensamkommande flyktingbarn kan det kännas som en kampanj som spelar just SD i händerna.

Men varför skulle samma massmedier som ägnat veckor åt att sänka SD plötsligt vara intresserade av att gynna dem? Varför dessa tvära kast?

Svaret är inte journalisternas egna politiska preferenser (ja, de är oftare röd-gröna än tvärtom). Svaret är inte att mediecheferna oftare är höger, eller att tidningarnas ledarsidor nästan alltid är liberala (även om det också stämmer).

Svaret stavas i stället: massmedielogiken.

Under de decennier vi haft moderna massmedier har det utvecklats en metod för att berätta om verkligheten som fungerar just där. Storyn blir mer läsvärd om man betonar konflikter, lyfter fram ytterpositioner, starka personligheter och skriver om ämnen som lockar till läsning.

De kommersiella massmedierna präglas hårdare av den berättarlogiken. Sjunkande upplagor har skruvat den ytterligare några varv. Men alla medier som vill nå många samtidigt måste på ett eller annat sätt använda sig av just en sådan logik i sitt berättande. Annars upplevs de som smala.

Betyder det att kritik av massmedierna är poänglös?

Nej, självklart inte. Den allt hårdare kommersialiseringen kan och bör kritiseras. När verkligheten målas i allt för grälla färger går väldigt mycket förlorat. Massmedielogiken kan indirekt gynna ett parti, till exempel Sd.

Men det är också viktigt att se vilka alternativen är.

Massmedierna är fantastiska när det gäller att lyfta fram viktiga samhällsproblem. Den samhällsaktör som vill sätta dagordningen i en politisk debatt måste lära sig massmediernas logik.

Men i dag finns det andra kanaler. Sociala medier har ändrat spelplanen. Där går det att föra ett mer sansat samtal om samhällsutvecklingen. Där kan sansade argument brytas mot varandra. Där kan även de som inte skriker högst hela tiden göra sin röst hörd.

Sociala medier kan fungera så. Men gör de det?

Om vi som är aktiva i sociala medier ägnar dagarna åt att dela inlägg och länkar som betonar konflikter och lyfter fram ytterpositionerna, då förstärker vi väl bara massmedielogiken? Då bidrar vi till att polarisera debatten.

Själv kliver jag oavbrutet i den fällan.

Hur brukar du göra?

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev