Stefan Jutterdal: När finns det frivilliga sms-livräddare i hela landet?

Jämlik hälsa och jämlik vård är två viktiga slagord i svensk hälso- och sjukvårdspolitik. 

Men har vi verkligen jämlik hälsa och jämlik vård i vårt land? Sedan länge är det väl känt att till exempel medellivslängd och hälsostatus varierar stort mellan olika landsdelar och mellan olika kommuner. Det finns också hälsoskillnader som beror på graden av socioekonomisk utsatthet.

Efter att själv ha drabbats av och lyckligen överlevt ett hjärtstopp för drygt fyra år sedan har jag en särskild blick och ett alldeles särskilt intresse för den typen av vård. Redan innan kände jag till att förutsättningarna och hälsoläget varierar över vårt land. 

Men jag hade faktiskt ingen aning om hur vanligt förekommande det är med just hjärtstopp utanför sjukhus. Jag vet i dag att det drabbar drygt 6 000 personer varje år i Sverige och att överlevnaden endast är runt 11 procent. Forskningen visar dock att många fler skulle kunna överleva ett hjärtstopp om rätt insatser sätts in omgående. De åtgärder som behövs är framför allt omedelbar hjärt- och lungräddning och tillgång till hjärtstartare. 

När en person drabbas av hjärtstopp, så är det avgörande med omedelbara insatser. Men var du bor i landet avgör i dag hur snabbt du kan får hjälp. I hela landet larmar SOS Alarm ut ambulans, men sedan skiljer sig rutinerna åt. I en del regioner larmas även räddningstjänst eller polis ut. Vissa regioner har också infört ett system där frivilliga sms-livräddare som befinner sig i närheten av den som drabbats av hjärtstopp kallas till platsen för att kunna sätta i gång med hjärt- och lungräddning så fort som möjligt i väntan på ambulansen. 

Från och med i onsdags förra veckan, som också var World Heart Day, finns tjänsten sms-livräddare glädjande nog även mitt hemlän Kalmar län, där man räknar med något mindre än ett larm/dag avseende hjärtstopp. 

Det här innebär att drygt sex miljoner av Sveriges drygt tio miljoner invånare, tack vare alla frivilliga sms-livräddare, har bättre förutsättningar att överleva ett hjärtstopp som sker utanför sjukhus. I drygt hälften av landets regioner larmas (om larmet inträffar mellan kl. 7–23) upp till 40 frivilliga sms-livräddare inom en mils radie från händelsen.

Drygt 92 000 (!) frivilliga i Sverige har anmält sig för att bidra i arbetet med att kunna rädda livet på en medmänniska som drabbats av hjärtstopp. För att vara sms-livräddare behöver du dels vara över 18 år, dels behärska hjärt- lungräddning. 

Det är ganska vanligt att oroas för att göra fel insatser. Jag har lärt mig att den största risken är att inte göra något alls.

Borde det därför inte vara självklart år 2021 att denna typ av livräddande insatser ska erbjudas alla delar av vårt land på samma premisser? Är det verkligen rimligt att invånare i vissa regioner ska få sämre förutsättningar för att överleva ett hjärtstopp?

Mycket mer skulle kunna göras: både för att förebygga hjärtsjukdom och för att förbättra möjligheterna att överleva ett hjärtstopp. Skillnaden mellan att dö och att överleva är tydlig och min självklara fråga blir avslutningsvis: När blir det möjligt i landets alla regioner att få hjälp av frivilliga sms-livräddare?