Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag13.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

När den mest erfarna sköterskan jobbat ett halvår

Bristen på vårdpersonal gör arbetsbelastningen så tung att anställda säger upp sig, och ingen orkar handleda studerande som behöver praktik. Om inget görs snabbt står vården inför en härdsmälta med kompetensbrist.

Publicerad: 30 november 2017, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Patienter som under två års tid får träffa samma läkare på vårdcentralen gör bara hälften så många akutbesök på sjukhus som andra. I somras kom en alltför lite uppmärksammad studie av AT-läkaren Hannes Kohnke i Blekinge som visar på detta samband.

Kontinuitet är något positivt, men hur ska den uppnås? Den bästa vårdcentralen i studien nådde inte upp till kontinuiteten hos en medelmåttig vårdcentral i Storbritannien. I Sverige mäts och studeras mycket, men inte kontinuitet. Det saknas även riktlinjer för hur sådana studier kan göras.

Kontinuitet innebär att det finns erfarenhet, ett viktigt inslag i kompetens. Det går inte en dag utan att någon slår larm om kompetensbrist i offentlig sektor. De vanligaste nödropen har blivit återkommande: inställda operationer i sjukvården, lärarbrist, polisbrist.

Den 25 november ägnades förlossningsvården för omväxlings skull positiv uppmärksamhet på SvD:s debattsida: ”Förlossningsvård i kris ger resultat i världsklass”. Enligt de fem författarna är allt bra utom en sak: det är platsbrist. ”Orsaken till platsbristen är ofta brist på barnmorskor och specialistutbildade sjuksköterskor inom barnsjukvård. Att hitta lösningar på denna problematik måste anses som akut och kan behöva nationell samordning", skriver debattörerna.

Som ”allmänhetens representant” i Svensk sjuksköterskeförenings etiska råd kunde jag fråga en verklig expert om den akuta bristen på sjuksköterskor. Jane Österlind är prefekt vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola. Där examineras 200 sjuksköterskor om året. ”Vart tar de vägen?” undrade hon.

Och var ska de göra sin praktik? I upphandlingskraven är frågan otydlig, privata vårdgivare har ingen plikt att erbjuda praktikplatser. Sjuksköterskestudenter ska enligt läroplanen praktisera en vecka på barnavårdscentral och en på mödravårdscentral. Ganska lite, men nu är kravet sänkt till två dagar (!) per område för att de alls ska få en chans att se verksamheterna.

Krav på utbildnings- och forskningsmöjligheter ska finnas med i framtida upphandlingar, men det är inget som gör skillnad i den akuta krisen. Jane Österlind berättar om planeringsläget för praktikplatser på högskolan, i en värld där avdelningar plötsligt stängs – på grund av personalbrist: ”Sist fick vi besked en fredag om att en verksamhet inte kunde ta emot två studenter som skulle börja på måndagen. Vi fick lägga om pusslet, 15 studenter berördes.”

På många ställen blir arbetsbelastningen för de få erfarna så tung att de väljer att sluta. ”Det finns avdelningar där de mest erfarna sjuksköterskorna har arbetat ett halvår. Det är svårt att handleda när man saknar erfarenhet.”

Den som får en sådan start på sitt yrkesliv stannar inte länge. Professionerna har varnat politiker och sjukhusledningar för dagens kris i många år. Nu tycks vi stå inför en härdsmälta av kompetensbrist som bidrar till att avskräcka unga människor från att närma sig välfärden som arbetsplats. Kontinuitet? Hur ska sådan skapas när sexmånaderskompetensen dominerar allt fler verksamheter? Vad det innebär har vi bara sett början av.

Åsa Moberg, journalist och författare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev