Mats Reimer: Myndighetschef killgissar om utlandsföddas ohälsa

Under Järvaveckan i mitten av juni kom Folkhälsomyndigheten med en rapport som påstås visa att utlandsföddas hälsa försämras av att leva i Sverige. Generaldirektör Jonas Carlson killgissar i Sveriges Radio att ”Det mest sannolika är väl att detta är en följd av dålig integration”. Jag vet inte vad som är värst, att en myndighet drar långtgående slutsatser på tveksamma grunder, eller att professionella journalister inte kan tänka ut några kritiska frågor.

För att verkligen ta reda på om folk blir sjukare av att flytta till ett välfärdsland skulle man behöva undersöka invandrare och följa dem över tid, och jämföra med landsmän (helst nära släktingar) som bor kvar, en longitudinell studie med kontrollgrupp. Det myndigheten gjort är en betydligt simplare tvärsnittsstudie; man har bland 40 000 svar i Folkhälsoenkäten 2018 plockat ut utlandsfödda som levt minst fem år i Sverige och jämfört med de som bott här kortare tid.

Enkäter genererar nästan aldrig medicinska data av hög kvalitet, bland annat för att svarsfrekvensen brukar vara låg. Denna gång svarade mindre än hälften av de infödda svenskarna som inbjudits till Folkhälsoenkäten, och bland de födda utanför Europa svarade bara en femtedel.

Dessutom kan man undra om de nyanlända förstått frågorna då enkäten var på svenska (och engelska). Slutligen vet vi föga om svaren är helt sanningsenliga; folk tenderar att underskatta kroppsvikt, rökning och drickande medan nyttiga aktiviteter som motion brukar överskattas. Och det är vanligt att människor inte har full koll på sina diagnoser och behandlingar.

Folkhälsomyndigheten hävdar att efter flytt till Sverige dubbleras förekomsten av högt blodtryck bland folk från Afrika, Mellanöstern och Asien och tredubblas hos de som invandrat från europeiska länder, efter minst fem år i Sverige jämfört med de som bott kortare tid. För diabetes ser det än mer extremt ut, värst för personer från Afrika där andelen med diabetes ökar från 3 procent bland de mer nyanlända till 14 procent hos de mer etablerade. Hur kan detta egentligen förklaras? Jag tror det finns andra svar än generaldirektörens gissning om ”dålig integration”.

För det första är det sannolikt bara personer som snabbt lärt sig svenska som kunnat besvara enkäten efter några få år i Sverige, och snabb inlärning brukar korrelera med olika hälsosamma beteenden; Folkhälsomyndigheten jämför äpplen med päron.

För det andra verkar man inte ha korrigerat för personernas ålder. Nyanlända torde i genomsnitt vara yngre än de som redan vistats längre tid i landet och högt blodtryck och diabetes är vanligare hos äldre än hos yngre.

För det tredje medför flytt i Sverige ökad tillgång till sjukvård och därmed diagnostiseras efter hand en diabetes som fanns redan i hemlandet. Mer tillgänglig vård brukar generera fler diagnoser.

Det finns andra rapporter som ger en sannare bild av nyanländas vårdbehov, enkäter på hemspråket som givits till irakier 2008 och nyanlända från främst Syrien 2015-16. Bland nyanlända från Syrien rapporterade 20 procent fetma, 12 procent högt blodtryck och 6 procent att de hade diabetes. Och då är detta ändå en ganska ung vuxen grupp, tre fjärdedelar var under 45 år. Dessa hälsoproblem är vanliga i Mellanöstern, de skapas inte av migrationen.

Konklusionen som Folkhälsomyndigheten borde fokusera på är att stor migration medför ett större vårdbehov än om befolkningen vuxit genom födelseöverskott, för psykiska såväl som fysiska sjukdomar. Det är inte bara tandvården som märker den ökade belastningen. Exempelvis ”tål” de flesta av världens folkgrupper fetma sämre än etniska européer; ”vita” har lägre risk att utveckla diabetes vid samma nivå av fetma. Världen står inför en epidemi av diabetes typ 2 och i vårt land kommer den i första hand drabba utomeuropeiska invandrare.