Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Medelklassens makt kommer bara att öka

Medelklassen, debattörernas återkommande hatobjekt, växer kraftigt. Gruppen ställer stora krav på social trygghet och välfärd. Är det därför LO:s vice ordförande signalerar en oväntad och sensationell omsvängning i frågan om privata utförare och vinst i välfärden?

Publicerad: 28 januari 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Medelklassen är ett återkommande hat- och självhatsobjekt för välkända debattörer och intellektuella. Folkmajoriteten i den politiska mittens rike skildras som egoistisk, materialistisk, ytlig och neurotisk. Typ Solsidan.

Försöken att dödförklara medelklassen är otaliga. Det verkar vara rent önsketänkande. Särskilt utvecklingen i Asien, Afrika och Sydamerika pekar på motsatsen. Enligt en rapport från EU:s Institute for Security Studies (2012) är medelklassen på väg att formligen explodera.

EU-prognosen är att den ökar från 1,9 miljarder 2009 till hela 4,9 miljarder 2030. Plus tre miljarder på tjugo år! Medelklassen svarar då för 60 procent av jordens beräknade befolkning på 8,3 miljarder. Den traditionella industriarbetarklassen krymper samtidigt snabbt på grund av teknisk utveckling.

Att definiera medelklass i inkomsttermer enbart blir för snävt. Den kännetecknas också av högre utbildning, tjänsteproduktion och privata tillgångar som egna hem. Studier visar att med högre utbildning sätter männi-skor större värde på demokrati, personlig frihet och är mer toleranta mot andra.

Samtidigt ställer man krav på social trygghet och välfärd, liksom möjligheter att välja och utnyttja olika livschanser. Överallt är medelklassen rädd om sin standard och sina vunna friheter.

Eftersom skatten på dess arbete och konsumtion är välfärdens viktigaste finansieringskälla är man på sin vakt. Medelklassen hyser inga illusioner om att politikerna låter inkomsterna vara i fred.

Är det dessa krassa insikter som har fått LO:s vice ordförande Tobias Baudin, tidigare Kommunal, att signalera en oväntad och sensationell omsvängning i frågan om privata utförare och vinst i välfärden?

På friskolorna går 200 000 elever, som i sin tur har 400 000 föräldrar plus mor- och farföräldrar. Varje månad utnyttjar hundratusentals svenskar privat vårdcentral, läkare och tandläkare. I privat skola, vård och omsorg arbetar nästan 300 000 löntagare. Till detta kommer alla som utnyttjar valfrihetstjänster inom LOV.

Ett totalförbud mot vinster i välfärden skulle sätta P för företagandet och direkt eller indirekt beröra uppemot en miljon röstberättigade svenskar. Det motsvarar nästan var femte väljare och fler röster än vad V, MP och SD fick tillsammans i valet 2010.

För en stor del av dessa väljare spelar det roll hur nästa regering ser på deras anställningsform, barnens skolgång och vilken valfrihet som erbjuds inom vård och omsorg. När världens alla medelklassare går till val är nämligen deras allra viktigaste fråga: ”What’s in it for me?”.

Varje gång.

Försöken att dödförklara medelklassen är otaliga. Det verkar vara rent önsketänkande. Särskilt utvecklingen i Asien, Afrika och Sydamerika pekar på motsatsen. \

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev