Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Man får ta det onda med det nya

Om vi lärt oss något av historien är det att även misslyckanden ger insikter, erfarenheter som vi sedan kan använda oss av för att hitta bättre lösningar. TomTom beter sig ibland som en idiot men är ändå ibland rätt bra att ha.

Publicerad: 13 juni 2014, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


TomTom är en holländsk, digital navigatör som bor i bilen för att hjälpa föraren att hitta rätt väg. Hen är skötsam så länge vi åker på de stora Europavägarna, och kan dessutom på vilket världsspråk som helst ge order om när jag ska svänga.

Jag gör TomTom danskspråkig och kastar mig med dödsförakt av den stora allfartsvägen. Men då blir TomTom plötsligt lite lynnig. Kanske når inte satellitsignalerna in i spenaten, eller så är de sannolikhetsbaserade algoritmerna inte anpassade till norrländska grusvägar.

Den danske TomTom kanske börjar känna sig orolig över vildmarkens omfattning, vad vet jag.

Således kommer jag och TomTom på villovägar. När navigatören börjar peka in på sedan länge övergivna skogsvägar anar jag oråd och skiter i hens råd, trots ljudliga protester på grötig danska.

Och när TomTom slutligen tycker att vi ska köra in på en gårdsplan, där ägarna oroligt rör sig bakom gardinerna, så inser jag att den digitala tekniken övergivit mig. Jag får lita till mina sinnen i stället.

Som tur är vet jag att när jag ser skylten ”Hundsjö” så är jag på väg åt rätt håll. Men att jag rimligtvis därefter ska ta nordost för att komma fram till mitt mål, en konferens anordnad av Västerbottens Regionförbund i Lycksele, beläget i ett sommarfagert Lappland.

Tre älgar, två renar, två tranor och en rädd katt senare når jag också fram till destinationen.

Kanske var resan tillsammans med TomTom en bra illustration till konferensens tema, som är att försöka hitta framtida projekt för regionen; med hjälp av kaotisk brainstorming inpressad i processinriktade strukturer, inno­vationsloopar och medborgardrivna förändringsprocesser ska input ges till den traditionella beslutsapparaten.

Projektet ska leda till förslag som läggs i knä på folkvalda politiker. Och som förhoppningsvis ger mer utvecklingskraft, i allmänhet mätt i antalet arbetstillfällen, åt regionen.

Det blir ett möte mellan det postmoderna och det linjära. Mellan det episodiskt pointillistiska och det traditionella färdigorganiserade. Mellan coachsamhället och avdelningschefssamhället. Kort sagt: 2000-talet möter 1900-talet.

Vi befinner oss i en tid, säger regionrådet Erik Bergkvist, där vi inte likt våra förfäder tror att vi vet hur framtiden ska bli. Vi vet att vi inte vet. Och då är det kanske bra att lite metodiskt försöka bearbeta möjligheterna.

Hur kommer då detta att gå? Blir det som när TomTom är vägvisare genom den norrländska sommarspenaten? Eller har Region Västerbotten hittat en sätt att skapa kunskapssamhällets nya kreativa processer?

Det återstår att se. Men om vi lärt oss något av historien är det att även misslyckanden ger insikter, erfarenheter som vi sedan kan använda oss av för att hitta bättre lösningar. Även om TomTom ibland beter sig som en idiot är hen ibland rätt bra att ha.

Men vi bör akta oss för att lita på det nya om vi inte vet var Hundsjö ligger. Då kanske vi aldrig hittar fram igen.

Jag gör TomTom danskspråkig och kastar mig med dödsförakt av den stora allfartsvägen.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News