Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

”Livspusslet” en bricka i ett politiskt spel

Frågan om livsstilssubventionerna är inte så mycket en strid om ideologisk renlärighet som en fråga om integritet. Man kan tolka förslag om utökade jämställdhetsbonusar som uttryck för borgerlig idétorka. Men det finns goda skäl att misstänka att man mycket väl vet vad man gör.

Publicerad: 30 mars 2015, 03:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

JämställdhetRut

På min balkong står Sveriges kanske grönaste stol. Den är kul, men alldeles orimlig, och just därför en fin symbol för sin finansiär: jämställdhetsbonusen.

De direkta skadorna av jämställdhetsbonusen är förvisso små. ”Det finns inget som tyder på att den har haft någon effekt”, konstaterade Försäkringskassans analyschef Laura Hartmann förra året. Med tanke på att staten snart har betalat ut en miljard i en minst sagt principiellt tveksam reform får detta nollresultat ses som rätt anmärkningsvärt.

Ändå verkade Allianspartierna snarast bli uppmuntrade av beskedet: i valrörelsen drog man slutsatsen att bonusen behövde förstärkas.

Konsumtions- och livsstilssubventioner tar allt större plats i den politiska debatten. Men skiljelinjerna är oklara och åsiktskombinationerna sällan koherenta. Regeringen vill nu minska ROT-avdraget, försämra RUT, avskaffa vårdnadsbidraget samtidigt som man bråkar om kvoteringsgraden av föräldraförsäkringen.

Alliansen är minst lika splittrad. Folkpartiet, som införde den statliga duktighetspremien vill också ha bort vårdnadsbidraget och gör vågen för en fortsatt kvotering. Kristdemokraterna, som med rätta protesterar mot denna pekpinnevals av tvång och statlig veckopengslogik försvarar inte bara arbetslinjen utan också ett stannahemmabidrag. Moderaterna vill införa jämställdhets-VAB.

Men även subventionskritikerna gör det i regel lätt för sig. Skattesystemet är grötigt därför att politiken är det. Om grundkriteriet är att vi inte kan sänka några enskilda skatter innan den Stora Reformen är genomförd kommer vi få vänta för evigt. Få åtgärder visar lika pedagogiskt som ROT och RUT problemen med straffskatter på tjänster och dess effekter på branschutveckling, jobbskapande och ja: skattemoral.

Frågan om livsstilssubventionerna är inte så mycket en strid om ideologisk renlärighet som en fråga om integritet. Man kan tolka förslag om utökade jämställdhetsbonusar som uttryck för borgerlig idétorka. Men det finns goda skäl att misstänka att man mycket väl vet vad man gör. ”Livspusslet” har blivit den ideologiska överbyggnaden för 2010-talets paternalistiska och gränslösa stat.

Samma politiker som försöker köpa sig till ett önskvärt beteende hos nyblivna föräldrar vaktar hårt om de regleringar som exempelvis förhindrar äldre människor att med egna medel få kontroll över sin tillvaro.

Ingen kan förbjuda tant Gerda att lyxrenovera sitt kök för pengar hon har på banken: med eller utan ROT. Om hon däremot skulle vilja köpa tilläggstjänster av sitt hemtjänstföretag - extra promenader, tätare medicinsk tillsyn eller bättre mat, måste en politisk nämnd först ge sitt godkännande. RUT har därför visat sig bli ett allt mer populärt sätt att runda den kommunala behovsprövningen, ett i sig ironiskt utfall av ett politiskt styrmedel.

Människan hittar sin frihet även inom de politiska ramar som ges. Hon väljer det hon vill ha, även om de politiska direktiven ber henne om något annat. Det påminns jag om varje gång jag vandrar upp för gatan och ser den gröna stolen lysa på balkongen.

Karin Svanborg-Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

JämställdhetRut

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev