Maria Taranger: Låt vårdpersonalen leda verksamhetsutvecklingen

Nyligen kryssade jag mellan avspärrningar och orange skyltar genom trafiklabyrinten till Gullbergsvass i Göteborg. Där har ambulanssjukvården sina lokaler och här skulle närsjukvårdsteamen från Sahlgrenska universitetssjukhuset ha sitt första stormöte sedan pandemin. Det var stimmigt i lokalen och det blev många kära återseenden när den ena efter den andra baxade sig in genom den trånga dörren med sina stora jackor och ryggsäckar. 

Vi bänkade oss förväntansfullt med våra sallader för att lyssna till Robert Höglind, verksamhetsutvecklare på ambulansen, och Tony Jurkiewicz, röntgensjuksköterska. I några veckor har de varit engagerade i ett pilotprojekt med en mobil röntgenapparat – liten nog att rymmas i en mindre ryggsäck. Mobil röntgen finns även på andra ställen, men då är apparaterna så stora att de kräver en skåpbil. Denna smidiga lilla maskin från Japan testas även i Spanien men annars bara här i Göteborg.

Vilken succé de redan hunnit göra! Hittills har pilotteamet jobbat med några utvalda boenden och vårdcentraler. Sköra äldre med misstänkt höftfraktur har sluppit åka till akuten. För några personer har teamet uteslutit fraktur och de äldre har lugnt kunnat stanna kvar hemma. För andra har man konstaterat fraktur. I dessa fall har teamet kunnat förbereda allt på plats och rapportera direkt till en avdelning. Den äldre med bruten höftled slipper besöket på akuten, röntgen och all väntan däremellan. Boendet slipper ringa in extra personal som ledsagare.

Ryktet om den mobila röntgenenheten har spridit sig snabbt och för varje vecka vill fler vara med. Nu erbjuds närsjukvårdsteamen tjänsten. ”Vi kan röntga armar, handleder, höfter, ben och även lungor”, sa Tony Jurkiewicz nöjt. ”Fler undersökningar är säkert möjliga men vi släpper på nya först då vi sett att bilderna blir minst lika bra som om de togs inne på sjukhuset.”

Det sorlade förtjust i lokalen, man såg hur alla började spåna användningsområden. ”Men hur gör vi om vi misstänker en fraktur men måste skynda vidare?” undrade en av deltagarna. ”Testa och ring oss i projektbilen, så ser vi om vi kan klara oss utan er hjälp”, uppmanade Tony. ”Eller ring vår bedömningsbil”, erbjöd Elisabeth Hammar, verksamhetschef på ambulansen. ”Vi kan säkert ställa upp om det behövs fler personer.”

Därefter talade Gudny Gudnadottír, läkare från Närsjukvårdsteamet Sahlgrenska, om akuta videokonsultationer. Sjuksköterskan åker ut, gör en första undersökning och ringer upp läkare på länk. Fler patienter hinner bedömas än om läkaren åkt med ut, och hen finns samtidigt tillgänglig på avdelningen. ”Då kan vi också på plats i hemmet direkt få en second opinion av vilken subspecialist som helst”, sa hon entusiastiskt. 

Det är så här verksamhetsutveckling sker! Sätt en uppfinning i händerna på dem som är ute i verkligheten. De ser direkt om den är användbar och hittar snabbt nya användningsområden. Vilken skillnad mot projekt där någon sitter och ritar och trycker igenom koncept som aldrig lyfter. 

Jag slängde i mig det sista av salladen och skyndade vidare till ett betydligt dystrare möte om budget 2022. Men en del av energin tog jag med. Den nära vården är här och jag blir genuint lycklig av att se den utvecklas framför mig.