Nils Karlsson: Låt Malmös radikala anda sprida sig i landet

Liberalerna i Malmö föreslår tillsammans med sina kompisar i S att staden ska utreda och pröva möjligheten att dela in ett läsår i tre terminer i stället för två. Nyheten spreds snabbt genom landet, och Sara Wettergren (L), kommunalrådet bakom idén, skrev om det här i Dagens Samhälle. Jag tänker inte recensera förslaget i detalj - det är utmärkt ur alla synvinklar utom den som lärare som gillar långa lov kan tänkas inta - utan i stället lägga fram en teori om varför ett förslag som berör relativt få människor utanför Malmö blev omskrivet i hela landet och hur det kan vara början på en lösning på ett stort demokratiskt problem.

Anledningen är att det är modigt i en tid där politiskt mod är mer sällsynt än osålda biljetter till Håkan Hellström på Ullevi. Alla är överens om att det finns problem med den svenska skolan - betygsinflation, segregering, pojkars skolresultat, stress, lärarbrist, brister i skolans kompensatoriska uppdrag, och en massa annat som inte låter sig lösas genom att förbjuda aktiebolag som driver skolor att göra vinster eller att enbart ösa in mer pengar i skolan - även om grundskolan i många kommuner är kroniskt underfinansierad.

När problem är så komplexa att de inte kan åtgärdas av de vanliga politiska verktygen, som skattehöjningar, avregleringar eller nya handlingsplaner, brukar politiker fundera länge - men sällan väl - och komma fram till att det absolut bästa är att använda de vanliga politiska verktygen; skattehöjningar, avregleringar och en massa nya festliga handlingsplaner. I alla andra sammanhang än det politiska anses det vara definitionen på galenskap att upprepa handlingar som gång på gång misslyckas.

Men så funkar det oftast inte i politiken. Vad anledningen till det är kan man såklart spekulera om. Min personliga uppfattning är att ängslighet styr de flesta partier och många politiker. Avviker den förda politiken från väljargruppens mittfåra riskerar man, antar man felaktigt, att tappa väljare.

Så sällsynta är politiska förslag som verkligen innebär radikala förändringar att de blir riksnyheter när lokalpolitiker kommer med dem. Att Liberalerna i Malmö vågar tänka utanför ramarna är ett sundhetstecken och något de verkligen ska ha en eloge för. Jag hoppas att det sprider sig till rikspolitiken och det snabbt.

Det finns en växande utbredd uppfattning att Sverige håller på att gå åt helvete. Denna uppfattning underblåses av allt mer radikaliserade ledarsidor och debattörer som vill passa in i den nya tidsandan. När väljarna upplever att hela landet är ett enda stort problem så kommer de inte imponeras av politiker som försöker lösa detta med att i praktiken göra exakt samma saker som alltid.

Om visionerna bara lever i partiprogrammen och i valrörelserna så kommer väljarna tröttna och rösta på något som verkligen avviker. Att driva igenom radikala förslag, som Liberalerna i Malmö ser ut att lyckas med, är det enda sättet att bekämpa populistiska partier med urusla enkla ”lösningar”.