Lämna misstron och fördömandet i 2016

Julen är en tid för möten och för reflektion. Ett tema som med stor sannolikhet kommer att avhandlas med nära, kära och bekanta vid träffarna i juletid är den ökade känslan av otrygghet runtom i landet.

Året som snart är till ända var inget lysande år. Vi läser om anlagda bilbränder och stenkastning mot poliser och räddningspersonal. Om gäng som terroriserar boende och näringsidkare. Om bibliotek som stänger på grund av stökighet. Åldringsbrott. Droghandel som drabbar förskolors utemiljö. Om att de många morden i Malmö har uttömt utredningskapaciteten hos polisen. En tilltagande känsla av att delar av landet är i princip rättslöst.

Många känner att samhället skakar i sina grundvalar. Hur kunde allt detta hända?

Hemmablindhet är en vanlig åkomma hos människor. Men frågan är om inte Sverige är extra hårt drabbat. Vi har tagit våra välsignelser för givna, alltför sällan satt ord på dem och funderat över vad vi gjort för att förtjäna dem.

En sådan välsignelse är frihet; ett litet ord med stor betydelse. Ett motstånd verkar ibland finnas mot att diskutera och analysera sådant som relaterar till den frihet vi har. Det är nästan som om man tänker att frihetens magi då skulle brytas. Kanhända vill vi tro att vi fått den för vår vänlighets skull – lite som en julklapp? ”Finns det några snälla barn? Ja men då så - varsågod, ett fritt samhälle!”

Men nej, så enkelt är det inte. Friheten är inte gratis och kommer inte som belöning för gott uppförande. Den kräver uppoffringar och anpassning till varandra. Det är omöjligt att garantera alla maximal individuell frihet; ett krasst faktum som passar dåligt in i det rådande utopiska allt-till-alla-paradigmet.

Vidare är diskussioner som rör frihet komplexa och svåra eftersom de berör olikheter mellan människor, värderingar och kultur.

Det kommer att bli nödvändigt att framöver ta ett stort steg tillbaka och betrakta oss själva från avstånd och formulera det vi ser. Vad är Sverige för ett land egentligen? Vad ska Sverige vara?

Få instämmer i bilden av vår egen kultur så som den ibland framställs, som lite töntig, efterbliven eller som ett inferno av rasism och kolonialism. Det handlar faktiskt om ett av jordens mest framgångsrika och mänskliga samhällen. Hur blev det så? Vad är det värdefulla?

Illavarslande nog är samhället dåligt rustat för sådana diskussioner. Ett samtalsklimat har utvecklats där minsta felaktiga ordval kan ge utvisning direkt i form av vänner som säger upp bekantskapen och liknande. Även enkla påståenden som att en stat och en kulturell gemenskap innebär avgränsningar som med nödvändighet ”exkluderar” någon kan utlösa splittring och starka känslor.

Det går att vända allt. Frågan är bara hur långt det ska gå innan en vändning sker. En sak är säker, vi kommer inte kunna gå framåt utan en gemensam förståelse för problemen.

En bra start till att bidra själv är att närma sig sina medmänniskor med nyfikenhet och öppenhet, istället för misstro och fördömanden. Fråga och lyssna förutsättningslöst. Låt det börja över julglöggen och ta med den värmen in i nya året.

I det lilla börjar verklig förändring.

”Finns det några snälla barn? Ja men då så - varsågod, ett fritt samhälle!”  \

Josefin Utas