Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Kvotering, ja tack – även i skolan

Att kvinnor har makten i skolan är en förbisedd förklaring till pojkarnas sämre prestationer, med allvarliga följder för hela samhället.

Publicerad: 5 december 2014, 09:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Hur länge hade vi fått vänta på jämställd representation för kvinnor och män i den svenska politiken om inte social­demokraten Roland Morell hade infört ”varannan damernas” på listorna när han var ordförande i kommunstyrelsen i Järfälla på 70-talet? Många blev upprörda, men ganska snart följde alla socialdemokrater efter och sedan också de andra partierna.

Ur Järfällas socialdemokrati kom vid den tiden många fram­stående unga S-kvinnor, som Ingela Thalén och Anna-Greta Leijon. Någon gång skulle andelen kvinnliga politiker ändå ha ökat, men hur lång tid hade det tagit? Det ”naturliga” var en total mansdominans.

Nu föreslår regeringen lagstiftning om könskvoterade bolags­styrelser. Det gör för övrigt även regeringen i Tyskland, på Social­demokraternas begäran.

Invändningar finns. Alice Teodorescu formulerar dem väl. Och så lägger hon till något nytt, som faktiskt förändrar situationen: kvinnors dominans på dagens universitet gör att de i framtiden kan förvägras jobb som de är kvalificerade för, med hänvisning till att andelen män måste vara 50 procent.

Den diskussionen förs redan i andra länder. Senast såg jag den i min norska favorittidning, Dag og Tid, med förslag om ”manskvoter” för att säkerställa att inte alla läkare och jurister i framtiden är kvinnor, eftersom kvinnorna presterar bättre i utbildningssystemet.

Vore det fel? Frågar någon mig är enkönade miljöer, eller miljöer med stor övervikt för det ena könet, alltid sämre. De är dock fortfarande de vanligaste. Daghem och skolor är det tydligaste exemplet. Att kvinnor har makten är en förbisedd förklaring till pojkarnas sämre prestationer, med allvarliga följder för hela samhället.

För den som är uppvuxen med ”manligt kön” som den över­lägset viktigaste meriten i alla sammanhang framstår det som en – oväntad – fördel med kvoteringsregler att de kan förhindra en liknande kvinnodominans i framtiden.

Ur 70-talsfeministens perspektiv kan man säga att kvoterings­regler som införs nu kommer för sent. Det paradoxala resultatet kan bli att de skyddar män. Men männen kan behöva det skyddet. Hur ska unga män lockas att bli lärare om de inte får se att män kan vara lärare?

Finns det något som kan kallas ”kvinnlig kompetens” som skulle tillföras bolagsstyrelser genom inkvoterade kvinnor? Det tror jag, inte minst efter att ha noterat hur många visselblåsare i skumma affärer som varit kvinnor.

Denna specifikt kvinnliga kompetens kan sammanfattas så här: ett annat perspektiv, en större nyfikenhet, en beredskap att ifrågasätta – ofta i kombination med bättre läsförmåga och större självständighet. Precis vad alla bolagsstyrelser behöver.

Och ja, kvinnor har ofta mer gemensamt med varandra än med män från samma bransch, företag, klass, plats eller parti. Det tror jag sedan jag på 1970-talet, som medlem i fem socialdemokratiska föreningar, såg kvinnorna sucka över partiets stockkonservativa ledande män på lokal nivå, medan de hur lätt som helst knöt band med varandra över partigränserna.

För den som är uppvuxen med ”manligt kön” som den över­lägset viktigaste meriten i alla sammanhang framstår det som en – oväntad – fördel med kvoteringsregler att de kan förhindra en liknande kvinnodominans i framtiden.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev