Jona Elings Knutsson: Kvinnor skadas och dör när abort förbjuds

Du får inte dö för mig. Inte i dag. Kvinnan på britsen är medvetslös. Jag pratar inte hennes språk, men hon reagerar inte ens när jag nyper henne. Missfall, säger läkaren som leder ronden. Hennes andra missfall. Hon har slutat blöda, varför medvetslös? Vi ger henne vätska i dropp, påse efter påse. Blodproverna visar en märklig kombination av saltrubbningar. Vi flyttar henne från den sal där tolv kvinnor ligger till intensivvården som mer liknar en svensk vårdavdelning. Hon är liten och tunn, jag kan ensam lyfta henne från britsen till båren.

På kvällen läser jag på om vätske- och saltbalans men jag blir ändå inte klok på kvinnans tillstånd. Men så slår det mig. Abort är förbjudet här i Tanzania. Tänk om kvinnan satt i sig något slags gift för att framkalla missfallet? På kvinnokliniken är alla medvetna om att sådant sker, men jag har begripit att vi inte pratar om det. Det är svårt att somna. Tankarna snurrar. Avtrycket av hennes kropp i mina armar. Du får inte dö för mig.

Sjukhuset jag är på ligger långt ut på landsbygden. För världens kvinnor som lever mer urbant finns organisationen Women on web. Från dem kan oönskat gravida beställa läkemedel som behövs för säker abort. Pillren heter misoprostol och finns på Världshälsoorganisationen WHOs lista över ”essential medicines”, nödvändiga mediciner. Samma läkemedel används för att sätta igång förlossningar och behandla blödning efter missfall, abort och förlossning. På jourtid är det tryggt med en tablettkarta i fickan. På sjukhuset här är misoprostolet slut. Tog du inte med misoprostol, undrar den lokala gynekologen. Ja varför gjorde jag inte det? Läser att en abortdos misoprostol kostar 100 dollar på svarta marknaden i Brasilien.

Tog kvinnan på intensivvården något annat, något giftigare, något billigare? Eller tog hon ingenting alls. Det spelar ingen roll. Du får ändå inte dö för mig. Inte i dag.

Kvinnor som gör abort hemma och blir sjuka kommer in till sjukhus för sina ”missfall”. Det är svårt att skilja missfall från aborter. El Salvador dömer till fängelse för missfall och dödfödslar. Maxstraffet är 40 år. Om jag var i El Salvador nu, hade kvinnan som ligger på intensivvården vågat komma till sjukhuset? Eller hade hon valt att somna in hemma. WHO beräknar att det varje år är sju miljoner kvinnor som behöver sjukhusvård efter osäkra aborter. Risken att dö efter osäker abort är störst i Afrika. Jag minns kvinnans arm i min hand. De elastiska band som stoppar upp blodflödet när man behöver sätta en infart i ett blodkärl är slut här. Men hon var så tunn att jag kunde stoppa blodflödet med ena handens fingrar.

Hur många aborter som görs i ett samhälle påverkas inte av om abort är lagligt eller inte. Det som händer när abort är förbjudet är att kvinnor skadas och dör. I Sverige tog kvinnor arsenik för att framkalla abort, ofta med dödlig utgång. Tändstickor innehöll fosfor, som man skrapade loss, blandade med mjölk och drack för att framkalla abort. Också det med dödlig utgång. Det gick så långt att man 1901 förbjöd fosfor i tändstickor. För hundra år sedan fanns det säkert gynekologer i Stockholm som fann medvetslösa kvinnor på sina avdelningar, som tog dem i sina armar och försökte rädda deras liv, utan att veta om det egentligen var förgiftning och inte missfall de led av. Aborträtt räddar liv.

Det blir en ny dag och min patient har överlevt natten. Hon är till och med lite bättre nu. Jag pratar inte hennes språk, men säger ändå: du får inte dö för mig. Inte i dag heller.