Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Kvinnor behöver fortfarande manligt beskydd

En mans lust var starkare än hans vilja. Det fick min generation lära sig i sexualundervisningen. Med förskräckande tydlighet ser vi nu att många män lever kvar i detta tänkande.

Publicerad: 14 december 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Sexuella övergreppFeminism

I början av 1800-talet fanns bara en sorts människa med juridiska eller mänskliga rättigheter: en myndig vit man med pengar. Det gällde även Sverige. En husbonde hade rätt att slå alla i sitt hushåll, både familj och tjänstefolk. 1847 motionerade Lars Johan Hierta i riksdagen om husagans avskaffande. Den begränsades år 1858: husbonden fick endast slå minderåriga.

Gradvis har juridiken och synen på människovärde förändrats. Så sent som 1979 förbjöds barnaga. Föräldrar förlorade rätten att slå sina barn. Den nya svenska lagen hånades i många länder.

1965 blev våldtäkt inom äktenskapet ett brott. Fram till dess hade en äkta man laglig rätt att ligga med sin fru oavsett hennes vilja. Dessutom tog sig välbeställda män (och deras söner) rätten att ligga med hushållets tjänstekvinnor. Pigor och jungfrur som blev gravida fick givetvis sluta sitt arbete.

Äktenskapet var länge enda vägen till försörjning. Familj och barn gav social status. Sexualiteten var något en kvinna måste underkasta sig. En ensam kvinna sågs som värdelös.

Utbildningar och arbetsmarknad öppnades långsamt för kvinnor under 1900-talet, i stor skala först med daghemsutbyggnaden på 70-talet. Denna bakgrund är värd att studera när vi undrar hur så många män kan begå de övergrepp som #metoo-berättelserna vittnar om.

En del av förklaringen ligger i den sexualundervisning min generation fick. Det var skillnad på män och kvinnor. Som skolungdomar var vi den sista ”före-p-piller-generationen”. Det vi fick lära oss kan sammanfattas enkelt: Kvinnor vill aldrig ha sex, de är för rädda att bli med barn. Män vill alltid.

I Lis Asklunds Sociala brevlåda i radions enda kanal frågade unga kvinnor hur de skulle ställa sig till pojkvänners önskemål om att ”ha intimt”. Råden varierade, men de betonade den unga kvinnans ansvar. Hon fick inte göra mannen upphetsad, för då kunde han inte styra sig. En mans lust var starkare än hans vilja. En kvinnas lust? Den hade nog försvunnit i graviditetsskräcken.

Ett mönster som framträder med förskräckande tydlighet i de berättelser vi får ta del av nu är att många män lever kvar i detta tänkande. Fortfarande betraktas kvinnor som egendom eller redskap, med sexualiteten som uttryck för makt.

En filmregissör klev in i en kvinnlig skådespelares hotellrum, låste dörren, la sig ovanpå henne i sängen och lyssnade inte på hennes ”nej”. Hon var inte stark nog att slå sig fri. Men när hon drämde till med: ”Jag ringer min pojkvän”, då gav han upp och lämnade rummet. ”Jag hade ingen pojkvän”, slutar det vittnesmålet.

Vi kanske trodde att vi kommit förbi den tid när män betraktade kvinnor som sin personliga egendom. Floden av vittnesmål har nu visat hur fel vi hade. Som 70-åring inser jag att mitt eget livsval med långa parförhållanden kan bero på fler faktorer än kärlek. Kvinnor behöver fortfarande manligt beskydd. Den revolution som #metoo innebär kan äntligen klargöra att sex utan samtycke enbart handlar om maktutövning.

Åsa Moberg, journalist och författare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Sexuella övergreppFeminism

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News