Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Kuba borde få nyliberaler att hoppa av glädje

Kan det kanske vara så att ett alltför påträngande och extremt profitstyrt entreprenörskap underminerar hållbar tillväxt och i sig skapar fattigdom? Något kan vi lära oss av Kuba där entreprenörskapet sprudlar.

Publicerad: 2 maj 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Företagsklimat

Det finns folk som skulle kalla Kuba för ett horhus befraktat med amerikanare från femtiotalet. Men Kuba är också ett fantastiskt land med hårt arbetande macheteros som söker näring ur jorden och kan trösta sig med en väl utbyggd sjukvård om de skulle råka hugga sig i foten.

Kuba ger således blandade intryck för den som kuskar runt på ön en dryg vecka.

Om Kuba är ett av de sista kommunistländerna så kan vi konstatera att de inte klarat av att leverera en anständig varu- och tjänsteproduktion, men däremot ett påträngande entreprenörskap som borde få alla nyliberaler att hoppa av glädje. Här är i stort sett alla aktiva med att försöka upptäcka en möjlighet – och sedan ta betalt efter förmåga.

Redan vid ankomsten kommer entreprenörerna framskuttande och erbjuder sina tjänster. Taxi och vägvisning förstås, liksom cigarrer eller andra glädjeämnen, framför allt sex. Flickan i Havanna finns verkligen på riktigt, men hon sitter inte i ett fönster och tittar, utan springer runt på torget och antastar förbipasserande turister på ett sätt som skulle få kollegerna på Reeperbahn att bli generade.

Liftare viftar med sedlarna till förbipasserande bilar; håller upp diverse varor, exempelvis nyplockade bananer som smakar banan. Kyparna erbjuder specialdesignad sightseeing. Några entreprenörer klär sig i uniform och stoppar turistskyltade bilar för att sedan försöka göra business.

En intressant fråga är om det är fattigdomen som gör att folk blir så desperata i sitt entreprenörskap, eller om det är bristen på balans som skapar fattigdomen? Självfallet kommer ett folk som hela tiden har armodet vid dörren att aktiveras för att få något livgivande att gnaga på.

Det är en naturlig instinkt som tydligt framkommer när den som sätter sig vid ett restaurangbord strax har en hund som sitter bredvid och med huvudet på sned väntar på en godbit från blödiga matgäster.

Smulor från den rikes bord.

Men det är också till skada för en hållbar tillväxt om alla hela tiden agerar med rävar bakom öronen. Det devalverar tilliten och skadar även den som inte försöker luras.

Kan det kanske vara så att ett alltför påträngande och extremt profitstyrt entreprenörskap underminerar hållbar tillväxt? Och i sig skapar fattigdom?

Framför allt: Är en i övrigt stelbent ekonomi, med traditionellt stark statlig klåfingrighet, en rätt dålig grogrund för entreprenörskap? Inte för att denna hämmas, utan för att den blir desperat och obalanserad?

Jag behöver inte skriva någon på näsan att detta resonemang kan utvidgas även utanför den kubanska sfären.

Flickan i Havanna finns verkligen på riktigt, men hon sitter inte i ett fönster och tittar, utan springer runt på torget och antastar förbipasserande turister.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Företagsklimat

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev