Kriminella ska inte vårdas på vanliga avdelningar

Det låter som en scen ur HBO-serien The Wire i ett slitet Baltimore men brottsplatsen var Östberga torg i södra Stockholm. En ung man avled och en annan skottskadades när en maskerad person öppnade eld i tisdags. Båda offren är kända av polisen i gängsammanhang.

De skjutna fördes till akuten på Karolinska sjukhuset där tumult uppstod. Ett 40-tal personer uppges ha slagits med polis och väntrummet utrymdes. Detta är inte längre en unik händelse på svenska sjukhus. Sedan 2015 har över 80 skottskadade vårdats bara på Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund. Ofta samlas den skjutnes nätverk i entrén eller försöker ta sig in på avdelningen vilket kan upplevas som skrämmande för såväl personal, patienter som besökare.

Svensk sjukvård konfronteras med en helt ny kategori patienter. Multikriminella 90-talister från brottstyngda förorter utgör en växande och allt mer svårhanterlig grupp, larmade Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg på DN debatt i början av året. Han beskriver dem som ytterst lättkränkta, våldet de utövar är grovt och oförutsebart. Motivationen för att lämna brottets bana är låg, liksom respekten för myndigheter och viljan att ta till sig förebyggande insatser. Ofta skadar de varandra och sjukvården involveras.

Frågan som måste ställas är om personer som bedöms som farliga överhuvudtaget ska ligga inne på vanliga vårdavdelningar. Den här diskussionen måste tas, allt pekar på att problematiken eskalerar. Det borde finnas säkerhetsklassade kliniker, kanske i anslutning till fängelser eller rättspsykiatrin, för hotfulla patienter där deras entourage portas.

Sjuksköterskan Marie Jensen jobbar på akutmottagningen i Malmö och är säkerhetshandläggare. I höstas intervjuade hon sjuksköterskor, undersköterskor och chefer på enheter som vårdar skottskadade. De största problemen uppstår i regel inte på akuten eller iva, utan inne på vårdavdelningarna. Kartläggningen visar att de gängkriminella patienterna, och framförallt deras anhöriga och vänner, utgör ett allvarligt arbetsmiljöproblem.

Sjuksköterskan Carina berättar i Vårdförbundets augustinummer av Vårdfokus att detta är den värsta patientgruppen. ”Med de unga kriminella, deras anhöriga och vänner vet man aldrig vad som kan hända. De är nyckfulla, fullständigt respektlösa och väldigt, väldigt hotfulla. Att de kallar en hora eller jävla fitta är ingenting mot vad de annars kan vräka ur sig. Det är så vidrigt att jag inte ens själv kan uttrycka det.”

Hon konstaterar att de gängkriminella patienterna slukar tid från andra sjuka som många gånger är i större behov av hjälp. Det är uppenbart att farliga kriminella patienter behöver särbehandlas i den reguljära sjukvården. Övriga patienters rätt till en trygg miljö som främjar tillfrisknande måste prioriteras. Vården riskerar att försämras om personalen är livrädd eller säger upp sig. Det måste också klargöras vad vårdpersonal ska tvingas stå ut med. Det borde finnas en gräns där vårdansvaret upphör för vuxna skitstövlar som mordhotar sköterskor och läkare.

Jenny Sonesson, pr-konsult, socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)