Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Konsten att inte svara på frågor

Tänk ut en fras och upprepa den – ett vanligt råd till den som ska delta i en tv-debatt. För professionella debattörer som riksdagspartiernas politiker har tekniken utvecklats till en konst – konsten att inte svara på frågor. Istället upprepar man talepunkter.

Publicerad: 22 mars 2017, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SverigedemokraternaAlliansen

Inga är så oälskade som talepunkterna. Utskällda, föraktade och stående måltavla för det politiska kommentariatets ironi.

Ändå står de där varje kväll i nyhetssändningarna, politikerna, rustade till tänderna med besked, handlingskraft – och talepunkter.

”Varför har arbetslösheten ökat under er regeringsperiod?”

”Det är väldigt glädjande att fler går till jobbet i dag än när vi tillträdde”

Politiska debatter har utvecklats till en sorts skuggboxningsmatcher. Det centrala är inte att övertyga, inte ens att ”vinna debatten”, men en förlust måste till varje pris undvikas. En slarvig formulering eller ett erkännande av en målkonflikt kommer att användas emot dig. Målet är att inte säga något som kan tas ur sin kontext och alltför enkelt vantolkas med flit.

”Varför lyfter inte ditt parti i opinionen?”

”Jag tror vi behöver vara tydligare med vår politik och hur vi vill angripa samhällsproblemen.”

Som före detta politisk sekreterare har jag skrivit många talepunkter. Inte en enda minns jag. Talepunkter är bruksprosa, inte tänkta för evigheten. Jag har aldrig träffat någon som hyser några varmare känslor för dem. Utanför politiken är det många som till och med verkar avsky talepunktarismen. Folk blir arga när de upplever att politiker slingrar sig eller gör sig dummare än vad de är. Problemet är bara att samma personer blir lika arga vid de få tillfällen då någon förtroendevald tillåtit sig att provprata lite. Det politiska priset för att inte tala i vattentäta skott är helt enkelt för högt.

”Vill ni fälla regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna?”

”Vi har sagt att vi vill lägga fram en gemensam alliansbudget”

Världens mäktigaste man sedan ett par månader är en person som har notoriskt svårt att hålla sig till talepunkter. Han avviker återkommande från manus, vilket i bästa fall leder till plattityder och allmänna oklarheter, i sämsta fall till förolämpningar av enskilda personer, förvånade allierade eller halvfientligt inställda länder med betydande kärnvapenarsenaler. Att dessa uppenbara brott mot vad de flesta av oss trodde var politikens formulär 1A gått hem är knappast en slump.

”Frågor som berör kvinnors liv är familjefrågor, ekonomiska frågor, och avgörande för vår framtida konkurrenskraft”, stod det på Hillary Clintons kampanjsida.

”Grab them by the pussy”, sa Trump.

Kanske var det inte Trumps förolämpningar i sig som åstadkom segern i presidentvalet – låt oss i alla fall hoppas det – utan snarare den känsla av autenticitet de ingöt. Här har vi någon som säger det förbjudna, en sådan person är säkert ärligare än de vanliga robotliknande politikerna med sina inövade repliker!

Det är inte en helt igenom logisk reaktion, och inte särskilt trevlig. Men vi som vill slå vakt om det politiska samtalet bör inse att ansvaret för att det förfallit ligger hos oss alla – politiker som plockar kortsiktiga poäng på motståndarens fadäser, media som jagar klick, och så alla vi andra som är snabba på att läsa in de värsta av avsikter så fort en politiker uttrycker sig, tja, som folk gör mest.

Folk blir arga när de upplever att politiker slingrar sig eller gör sig dummare än vad de är. Problemet är bara att samma personer blir lika arga vid de få tillfällen då någon förtroendevald tillåtit sig att provprata lite.

Marika Lindgren Åsbrink, utredare på LO, socialdemokratisk författare och bloggare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev