Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Konsten att finna befolkningsmittpunkten

Det är inte alltid lätt att bestämma på vilken plats det nya sjukhuset eller ishallen ska byggas. Med falsk matematik går det faktiskt att visa att FN-högkvarteret borde ligga i Västerås. Det skriver Stig-Björn Ljunggren i sin krönika.

Publicerad: 7 mars 2014, 10:42

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ibland måste vi kolumnister ta på oss kavajen och ge oss ut i terrängen för att få muntliga upplysningar av medborgarna och deras förtroendevalda.

Således kryssade jag runt lite i Blekinge förra veckan för att ta pulsen på läget i det svenska rikets kolonier. Och jag kom att påminnas om min barndom.

Jag är nämligen uppvuxen i det enda hyreshuset i det lilla stationssamhället Hamrångefjärden, ett stort rött tegelhus, ett monument över politisk strukturdumhet.

Byggnaden var nämligen kommunens tandvårdsklinik, upprättad i början av sextiotalet, just på den platsen eftersom bygdens två stora kraftcentra inte kunde komma överens om vem av dem som skulle besmyckas med denna välfärdsinrättning.

Således. Hellre än att låta de andra få äran så katapulterades tegelkåken ut i terrängen, bland tall och mygg.

Men den politiska strukturdumheten finns representerad på många ställen. Det brukar hävdas att till och med huvudstäder etableras som kompromisser: Canberra, Brasil och kanske till och med Ottawa. Det senaste kronexemplet på svensk mark är förstås Sunderby sjukhus, beskrivet som en politisk kompromiss mellan Luleå, Piteå och Boden, byggt på en sankmark.

Och vi ska inte slå oss för bröstet. Hur många trängda familjer har inte tagit en Thailandsresa som lösning på dilemmat vems svärmor de ska fira jul med?

Det är just detta problem som beslutsfattarna brottas med i Blekinge.

Hur ska sjukvården organiseras, ett stort nybygge och i så fall var?

Eller fortsatt uppdelning av flera sjukhus? Hur göra så att alla blir nöjda i ett län där befolkningen är uppdelad i fem städer med några mils avstånd? Och där några hellre helt avstår från sjukvård än låter mallgrodorna på den största orten, Karlskrona, få ÄNNU MER?

Hur göra?

I den bästa av världar hade förstås staten gått in och pekat med hela handen, eller åtminstone tillsatt någon slags skiljenämnd. Det är sådant som centralmakter ska göra.

Men vi vet att staten i detta hänseende är averigerad. Den klarar inte ens av att rita om 1600-talets länsgränser. Att peta upp alkohol- och tobaksskatt (så att entreprenörerna i smugglarligorna får bättre marginaler) går bra. Men att skapa administrativa gränser som återspeglar hur samhället faktiskt ser ut, det funkar inte. Så därför får också medborgarna finna sig i att samhällsproblem får strukturdumma lösningar.

Hos staten finns ingen hjälp att hämta.

En annan lösning är den matematiska. Försök görs att försöka beräkna var i den blekingska terrängen den exakta befolkningsmittpunkten ligger.

Allt tyder på att det är strax väster om Ronneby. Kanske vore Bräkne-Hoby därmed ett alternativ, en liten by som i dag kan skryta med en utmärkt slakteributik, hemslöjdsaffär, en folkhögskola på dekis och en luft som gynnsamma dagar påminner om att det faktiskt finns ett hav i närheten.

Med den matematiken går det faktiskt att visa att FN-högkvarteret borde ligga i Västerås.

Slutligen. En tredje enkel lösning är att vaska fram tre rimliga alternativ. Och sedan dra lott om saken. Det vore sannerligen en enkel lösning på strukturdumheten.

Således. Hellre än att låta de andra få äran så katapulterades tegelkåken ut i terrängen, bland tall och mygg.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev