Annika Ekvall: Kommunens floskelfyllda vision lockar fram hånskratt

Politikerförakt är ett reellt hot mot demokratin. Om man inte litar på något av partierna, varför ska man ens rösta? Och varför ska jag följa reglerna när de som bestämmer inte går att lita på? Ju mer dessa tankar breder ut sig, desto svårare får vi att värna rättssamhället och välfärden. Vi måste kunna lita på våra folkvalda. 

Men förtroende är något man förtjänar. Här finns förbättringspotential. Och ibland går det riktigt galet:

Min hemkommuns ambition är att alla ska kunna utvecklas och leva det goda livet, hela livet. Detta ska, enligt den politiskt beslutade vision som gällt i några år nu, lösas genom att överträffa invånarnas förväntningar.

Som förälder till funktionshindrade barn blir man ju glad. LSS har som mål att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Meningsfull sysselsättning, rik fritid och möjlighet att äta och röra sig på ett sätt som främjar hälsan. Det ska vi förvänta oss.

Men kommunen ska överträffa förväntningarna. Här borde alltså finnas extra bra gruppboenden, extra utvecklande daglig verksamhet och generös tilldelning av ledsagare. 

Verkligheten ser annorlunda ut. Ungdomar som behövde vara på fritids under hela gymnasiet nekas gruppbostad och förutsätts bo ensamma. På boendena hinner man inte promenera men kan köpa pizza, och de boende blir rastlösa och överviktiga.

När man frågar politikerna på vilket sätt detta är det goda livet så får man inga svar. Och det där med att överträffa förväntningarna – det är bara något man säger, får vi veta. Visionen, ja den är ju bara ord. Vi hoppas i alla fall att det är så. Alternativet är värre: visionen gäller, men inte för våra barn.

Vad är då visionens syfte? Jo, därom kan jag ge besked, för som förvaltningschef var jag med.

Syftet är att öka kommunens attraktionskraft. Invånarna ska fyllas av hopp och framtidstro och potentiella invånare ska lockas flytta in. Man definierar också kommunens karaktär, bland annat som en kommun som folk som arbetar i den stora staden ska vilja bo i. Kultur, fritid, natur och bra skolor ska främja det goda livet. Jag tyckte att det var en tillräckligt stor utmaning att möta rimliga förväntningar. Att lova att överträffa dem är orealistiskt. Men nej, förväntningarna ska överträffas! Vi är ju en rik kommun med stora resurser och kreativ personal, så självklart ska vi ta i!

LÄS MER: Lät sig bjudas på alkohol – får gå kurs i etik och moral

Resultatet är motsatsen till det önskade. Visionen lockar fram hånskratt och framstår som ett rekord i floskler. Diskrepansen mellan vision och verklighet är så flagrant att det är direkt pinsamt. Man märker att politikerna är ganska glada för att visionen är relativt okänd.

Säsongen för vallöften är i full sving. Ska dessa tolkas likadant som visionen? Som något som låter fint men som alla vettiga människor fattar är helt orealistiskt? Som något man lovar före valet men som sedan visade sig vara en önskedröm, för det blev ju så dyrt? 

Som sagt, förtroende är något man förtjänar. Och hörni, lokalpolitiker, ni har uppförsbacke! 

Mitt förslag är att börja med att uppfylla lagens krav. Det är utmaning nog. Visionen mår bäst av att stilla och tyst försvinna in i glömska.

LÄS MER: Professor sågar värdegrunder: ”Kan leda till åsiktsförtryck”

LÄS MER: Brottsligheten tung lokal valfråga – ”Staten sviker ansvaret”