Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Journalistiken snart ersatt av partsinlagor

Extremhögern hävdar ofta att deras perspektiv aldrig syns i etablerad massmedia och att de därför måste ha egna hatsajter på nätet. Vänstern hävdar tvärtom att det just nu sker en normalisering av extremhögerns perspektiv och att alla de breda massmedierna agerar medlöpare. Men båda har fel. Knivskarp selektiv perception gör att de bortser från allt de håller med om. \ \

Publicerad: 28 september 2016, 04:36

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

ModeraternaMedierVänsterpartiet

När jag pluggade masskommunikationsteori för en massa år sedan lärde vi oss en del om begreppet selektiv perception. Det betyder att vår hjärna stänger ute intryck och information som inte passar in i vår invanda föreställningsram.

Vi ser och hör det vi vill se och höra.

Enligt läroböckerna betydde denna selektiva perception att vi som mediekonsumenter hade en tendens att minnas sådant som vi redan från början tyckte om. Den som gillade hårdrock hade enklare att komma ihåg en tidnings artikel om Scorpions, än en som handlade om synthbandet Human League.

Ju närmare jag följer dagens samhällsdebatt, desto mer övertygad blir jag om att sambandet är det rakt motsatta. Folk har en sanlös förmåga att bara se det de inte håller med om, och sedan utgå ifrån att just detta definierar hela verkligheten.

Det är en intressant och självspäkande attityd.

Första gången jag reflekterade över det var under mina år på en av landets ledande, radikala ledarsidor. Vi skrev ofta om Palestinakonflikten, men det spelade ingen roll hur vi vände och vred på argumenten, båda sidor tyckte ändå att Aftonbladet aldrig (ALDRIG) skrev om deras verklighet. Både pro-palestinier och pro-israeler var missnöjda för att Aftonbladet uteslutande valde den andra sidans världsbild.

Ingen hade rätt eftersom båda perspektiven fanns representerade. Om nyhetsflödet ofta fylldes av rapporter om palestinska terrorattacker mot israeler hade både ledar- och kultursidorna ofta en motbild. Men det såg inte aktivisterna.

Numera hävdar extremhögern ofta att deras perspektiv aldrig syns i de etablerade massmedierna, och därför måste de ha sina egna hatsajter på nätet. Vänstern hävdar tvärtom att det just nu sker en normalisering av extremhögerns perspektiv och att alla de breda massmedierna agerar medlöpare.

Därför måste de driva sina egna tidningar.

Poängen är att båda har fel även här. Extremhögern för att de de facto tar plats i allt fler ”vanliga” massmedier. Vänstern för att det inte alls saknas röster emot den utvecklingen. Det görs massor av kritiska granskningar av Sverigedemokraternas argument, och även om det finns en portion naivitet tror jag att var och varannan journalist på landets redaktioner vrider sitt hår i ångest över frågan hur de ska göra journalistik som en gång för alla kommer åt extremhögerns lögner.

Men med knivskarp selektiv perception väljer de alla att bortse från allt de håller med om.

Det är enklare så om man vill vara arg hela tiden.

Och denna trend är inte förbehållen ytterkanterna i politiken. Nyligen meddelade Moderaterna i Västerbotten att de ska starta en egen nyhetstidning eftersom de anser att public service går vänsterns ärenden.

När jag själv föreläser inom arbetarrörelsen om mediernas sätt att fungera är det alltid några åhörare som fräser mot massmedierna för att de är så högervridna.

Effekten av allt detta?

Att journalistiken snart inte ens försöker vara objektiv. Allt kommer att förvandlas till partsinlagor. Många anser ju ändå att allt redan är vinklat.

Det lustiga är att alla, oberoende av åsikt, tycks anse att journalistiken är vinklad mot just dem. Och den känslan lär nog bestå.

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News