Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Jag hör en diskussion om det mest förbjudna

Vem tar vem efter valet i september? Kanske är det dags att gå i Finlands och Tyskland fotspår med blocköverskridande konstellationer. Åtminstone kan jag tänka mig att satsa en slant på högoddsaren med ministrar från S, MP och M i höst.

Publicerad: 19 juni 2014, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Om några veckor detonerar Almedalsveckan. Landsting och kommuner profilerar sig liksom organisationer och privata aktörer i välfärden. Stora värden, ideologiska och ekonomiska, står på spel. Och låt oss hoppas att Säpo verkligen är på sin vakt eftersom de våldsamma höger- och vänsterextremisterna ska dit och jävlas.

Extra spetsig i Almedalen lär The Schyman Show bli. Journalister gillar en underdog som både gläfser med glimten i ögat och får oss att skratta. FI har stöd i media, kulturvärlden och på högskolorna. Gudrun Schyman stör dock i all sin frejdighet planerna hos MP och V och gör det svårt för Stefan Löfven och S att bilda en hållbar regering.

År av medieanpassning och populistisk svartmålning av välfärden verkar ha distanserat många väljare från den historiskt framgångsrika samlingspunkt där en majoritet av socialdemokrater, miljöpartister och alliansanhängare – och därmed svenskarna – normalt befinner sig.

Särskilt intressant är därför att tanken på nio riksdagspartier fått kända S-debattörer att diskutera det tidigare mest förbjudna: ett samarbete där S och M ingår. Det fungerar i Finland och Tyskland, så varför inte? I den pragmatiska kommunpolitiken samarbetar S och M ofta.

Ett blytungt bidrag kom i veckan från Calle Melin, före detta opinionsanalytiker hos S, och Markus Uvell, vd för liberala tankesmedjan Timbro.  Tillsammans har de undersökt svens­karnas åsikter och sammanfattat dem i boken Innerst inne – vad svenska folket egentligen tycker (Timbro).

”Partierna är slavar under föråldrade myter om väljarna, journalisternas agendor samt rena fördomar”, menar författarna. Fem utbredda myter slaktas särskilt grundligt:

• JÄMLIKHETSMYTEN. Svenskar ogillar oskäliga inkomstklyftor – men anser också att de som satsar och jobbar hårt ska kunna belönas rikligt.

• SKATTEMYTEN. Höginkomsttagare ska betala mer – men svenskarna är nöjda med det sänkta skattetryck som vi har i dag.

• VALFRIHETSMYTEN. Svenskarna är kritiska till vinster i välfärden – men vill behålla valfriheten och absolut inte ha några ”återställare” till tiden före 1990.

• RASISMMYTEN. Vi är ett extremt tolerant land – rasismen är grovt överdriven. Trots SD.

• POLITIKMYTEN. Staten kan inte lösa alla problem – tron på politikernas allmäktighet har försvagats markant.

I helgen försökte Gustav Fridolin tvätta bort MP:s vänsterstämpel. Han vädjade i sitt sommartal om ”ansvarstagande längre än till nästa val” och blocköverskridande samarbete. Vem vet, kanske vi får se ministrar från S, MP och M efter valet?

Jag kan satsa en slant på en sådan högoddsare.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev