Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Annika Ekvall: Ingen medarbetare doftar sprit på det digitala mötet

När man träffas dagligen på en arbetsplats är det enklare att upptäcka problem, prata om dem och, förhoppningsvis också lösa dem.

Publicerad: 9 juni 2021, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

TillitArbetsmiljö

Jag är chef. Alltså har jag en hel del ansvar. Både formellt ansvar, men även det mer allmänna ansvaret att få mina medarbetare att må bra, följa reglerna och producera något vettigt. Men så här i pandemitider blir det tydligt att både regelverk och ledarskapstips utgår ifrån att man träffas dagligen på en arbetsplats. 

Fast nu är vi ju hemma. Hur gör man då?

Arbetsmiljölagen säger att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Dessutom ska man särskilt beakta risker som följer av att arbetstagaren arbetar ensam. 

LÄS OCKSÅ: Forskare: Vardagsslit ger mer än dyra chefskurser 

Vi får tips om att anställda ska ta kort på sin arbetsplats och visa upp. Man får ta hem datorutrustning och vi ger råd om att resa sig upp och ta paus. Det är de lätta bitarna.

Men det finns fler problem än ryggskott och trötta ögon. Problem som är svårare att erkänna för sin chef, kanske till och med för sig själv. Ensamhet och social isolering, ångest och depression eller missbruk. Privata problem kan också störa arbetet, såsom oro för barn eller sjuka släktingar. 

Hade vi varit på kontoret hade jag förstås spanat efter tecknen. Spår av tårar, spritdoft, ständigt sena måndagsmorgnar eller bara en kroppshållning spänd som en fjäder. Då hade vi kunnat prata, jag kan säga att jag ser dig, jag ser att det är något, om du berättar kan vi lösa det tillsammans. 

LÄS OCKSÅ: Maria Taranger: Tillit skapas inte genom nya avtal och riktlinjer

Att ha ett eget rum, utan insyn, med en dörr och en gardin bakom vilken man kan gömma ett paket pappersnäsdukar har stora fördelar. Man kan lyssna. Man kan gråta. Man kan hålla om. Och man kan bevara hemligheter som ingen annan har med att göra. Den fysiska närheten gör det enklare att upptäcka problem, prata om dem och, förhoppningsvis, lösa dem.

Att vi arbetar hemma fritar inte mig från mitt ansvar. Så då får jag väl åka hem till min personal. Men då kommer nästa problem: Mina medarbetare behöver inte släppa in mig! 

Den som har köket fullt av tomflaskor, lever i en våldsam relation eller är så deprimerad så att man varken orkar städa hemma eller ens klä på sig, är de sista som öppnar dörren för en orolig chef.

Många vill fortsätta att arbeta hemma även efter pandemin. Det har stora fördelar, det tycker jag också. Men då kan vi inte ha regelverk som förutsätter närvaro på kontoret.

Men då och då behöver vi ändå träffas. För den fysiska närheten gör det så mycket enklare att skapa den relation som får en cost/benefit-analys av alternativen: berätta eller tiga att falla ut till förmån för alternativet att berätta.

Så även om vi till hösten kommer att fortsätta att delvis arbeta hemma så behöver vi fundera på vad vi gör med tiden som vi träffas. Det blir viktigare än någonsin att använda den tiden till att skapa gemenskap, förtroende och tillit. 

Hemarbete skapar avstånd mellan kroppar. Så därför måste vi minska avståndet mellan våra hjärtan.

Vi måste helt enkelt arbeta tillsammans, var vi än är.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Annika Ekvall

Skribent, vattenvårdsdirektör och enhetschef på länsstyrelsen i Västra Götaland

Ämnen i artikeln:

TillitArbetsmiljö

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News