Inför en miljöpopulistisk flygskatt

Miljöengagerade politiker upplevs driva frågor som förvisso är moraliskt riktiga och kanske till och med kan vara positiva på samhällsnivå, men de är sällan lönsamma för individer. Det kan vara en uppförsbacke i ett superindividualiserat land som Sverige med så starkt fokus på plånboksfrågor.

Varje rödgrön valarbetare, särskilt miljöpartisterna, vet hur kul det är att dagligen prata bensinskatt veckorna innan ett val. När miljön krockar med väljarnas egennytta ska det till ett väldigt engagemang från väljarna för inte välja det senare. Samtidigt finns en stark vilja hos miljöengagerade politiker att stå upp för obekväma sanningar – som att vi i västvärlden självklart måste minska vår miljöbelastning och att det ibland kan kräva uppoffringar.

När jag var partisekreterare för Miljöpartiet var en av mina favoritkollegor i den gröna europeiska partifamiljen den österrikiske dåvarande partisekreteraren Stefan Wallner. Det var inte bara för hans efternamn, utan också för att han i diskussioner med de europeiska gröna om vårt gemensamma kampanjande brukade slå näven i bordet och utbrista ”vi måste våga vara klimatpopulister!”.

Han ville att vi gröna skulle sluta argumentera för att vår politik är moraliskt rätt för framtida generationer och i stället börja rulla ut miljöpopulistiska förslag, alltså reformer som är bra både för privatekonomin och för miljön.

Jag kom att tänka på honom i november när regeringens utredare lämnade sitt förslag på en flygskatt. Med den fick regeringen nu ännu en fråga i knät som är rätt att göra – självklart ska flygindustrin betala för sin klimatpåverkan precis som alla andra näringar – men som inte har stöd i riksdagen. En lösning är att kombinera den här skatten med något som den borgerliga oppositionen älskar – mer pengar i plånboken.

Rigga ett system där varenda flygskattkrona betalas tillbaka till skattebetalarna! Då kan ingen längre argumentera för att politiker sabbar möjligheten för låginkomsttagare att resa eller att turismen i norra Sverige slås sönder. De som vill kan ta sin återbäring och lägga den på fossila resor – men de flesta kommer inte att göra det. Det är inte den mest effektivt använda skattekronan för en rödgrön, men det skulle kunna bli något så ovanligt som en populär klimatpolitisk reform.

Ett annat sätt att spela det klimatpopulistiska kortet är att gödsla med pengar för att få upp solceller på folks tak. Ersätt fastighetsägare för investeringskostnaden, flerdubbelt om så krävs. Det är inte inte den mest klimateffektiva kronan, men tänk vilken rörelse som skulle kunna skapas! Om majoriteten av Sveriges bostadsrättsföreningar och husägare alla skulle vara en del av en grön elrörelse.

Det stående motargumentet mot att lyfta miljöfrågorna i den svenska debatten brukar vara att Sverige med våra lilla andel av världens befolkning inte har några problem med miljöbelastningen. Tänk om det argumentet skulle kunna krossas av hundratusentals människor som vill rösta fram miljökämpande politiker för sina egna plånböckers skull?

Man ska inte behöva ha högre moral för att rösta fram miljöpolitiker. Det är inte fult att driva förslag som folk gillar. Våga vara miljöpopulister!

Rigga ett system där varenda flygskattekrona betalas tillbaka till skattebetalarna!

Anders Wallner, krönikör Dagens Samhälle