Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

I dag får Google svara på vad S står för

När partiprogram i dag kan tuggas till ideologiskt flis mellan två Eko-sändningar är det svårt att veta vad partierna egentligen tycker. Konsekvensen av det går att läsa i SCB:s senaste partimätning.

Publicerad: 9 december 2015, 05:38

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SocialdemokraternaSverigedemokraterna

När jag växte upp var det enkelt att vara socialdemokrat, lika enkelt som jag gissar att det i dag är för väldigt många att falla in i en Sverigedemokratisk världsbild.

När jag var liten brukade morsan kallas in av den socialdemokratiska föreningen där hon var medlem för att ”agitera”, som hon kallade det. Min mamma var en slags barfotaagitator som utan att läsa särskilt många styrdokument kunde prata tveksamma grannar och potentiella väljare till valurnorna.

Hon var en naturbegåvning, slipad av decennier i en röd familj i en arbetarförort där snackandet, språket var det man hade.

Detta var en tid då en socialdemokratisk aktivist med erfarenhet och viss magkänsla kunde uttala sig om hur ”partiet såg på saken”. Likartat tror jag det var för de flesta politiskt aktiva i 1970-, 80-, och 1990-talets Sverige.

Man behövde inte ha läst budgeten eller valmanifestet för att känna sitt partis väsen och därmed dess ståndpunkter. Är Moderata samlingspartiet för eller emot höjd förmögenhetsskatt? Är Centerpartiet för eller emot sänkt gödselmoms? Är Kommunisterna för eller emot höjd kollektivavgiftstaxa? Jag är säker på att 1976 visste du svaret.

I dag är världen mer komplicerad, säger man. Den går inte att överblicka, förtäljs vi. Och med terrorism, flyktingströmmar, IS, Putin, TTIP, robotisering och utslagning är jag delvis beredd att hålla med.

För även om jag gärna skulle se att alla frågor var jämlikhets- och fördelningsfrågor (vilket de är på lång sikt och ur historiska perspektiv) och lösningen troligtvis är en mer rättvis och human värld med spritt välstånd så ställer sig i dag mer dagsaktuella problem i vägen.

IS måste hanteras med vapenmakt, även om vi inser att vapen inte löser någonting – egentligen. Även om social utsatthet, arbetslöshet och fattigdom är en betydelsefull del av orsaken till att våldsbejakande islamism och nazism finns i vissa förorter, så kan tyvärr inte terrorresor till Syrien eller Ukraina hindras av att öppna ungdomsgårdar.

Ungdomsgårdar har en indirekt effekt som jag tror är mycket stor och svårmätbar - men på lång sikt.

Dagens politik måste alltså både göra akuta insatser för att försöka hindra och begränsa terrorresor och våldsbejakande extremism, men också tänka långsiktigt. Risken är alltid att det ena tar överhanden. Den värld som medborgare och förtroendevalda rör sig i är ett mer komplext landskap med fler fallgropar än för säg 35 år sedan.

Men vi har också bidragit till att den ska kännas ännu mer komplicerad än vad den faktiskt är.

Med triangulering, samling i mitten och ideologilöshet framstår politikerna i våra största partier som ganska lika. Och lika handfallna. För aktivisterna innebär det svårigheter att veta vad deras parti tycker.

Särskilt denna höst där ett partiprogram kan tuggas till ideologiskt flis mellan två Eko-sändningar.

Undantaget är Sverigedemokraterna vars världsbild är konstant. Man har för kanske 20-30 procent av befolkningen (ja, jag tror tyvärr att de kommer växa mer) en slags förklaringshegemoni.

Bombar islamister i Paris stödjer det SD:s världsbild. Kommer många flyktingar och regeringen låter det ske, stödjs SD:s världsbild. Gör de andra partierna upp för att minska invandringen, stöds SD:s världsbild.

SD har en tydlig och logisk politik. Deras sympatisörer vet vad deras parti tycker, även när partiet tiger. De kan räkna ut det själva. De bildar ideologiska celler som kan dela sig och sprida sig delvis för att deras aktivister kan agitera för sin sak.

För mitt parti Socialdemokraterna är det, hm, eljest.

Valåret 2014 var frågan ”vad vill Socialdemokraterna?” den femte mest googlade ”vad är-frågan i Sverige. Konsekvensen av det går att läsa i SCB:s senaste partimätning. 

Med triangulering, samling i mitten och ideologilöshet framstår politikerna i våra största partier som ganska lika. Och lika handfallna.

Daniel Suhonen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev