Stefan Jutterdal: Hur reagerar du på jämförande data?

Hur reagerar du som ledare när du får tillgång till verksamhetens resultat? De är en viktig del för att kunna utveckla och förbättra verksamheten, så vad säger du när du ser resultaten? 

Jag minns när jag lyssnade till en inspirerande föreläsning av Donald Berwick, från Institute for Healthcare Improvement i Boston. Han berättade om hur olika vi reagerar på data. Därefter presenterade han ett resultatdiagram. Ett stort antal prickar på diagrammet visade hur dödlighet och kostnad varierade på ett stort antal sjukhus i USA. I den högra övre delen av diagrammet var det både hög dödlighet och hög kostnad och i den vänstra nedre delen av diagrammet tvärtom, det vill säga låg dödlighet och låg kostnad. Det var en mängd prickar i diagrammet och frågan som kom nu ställde mig helt: Vilken prick är ditt sjukhus? 

LÄS OCKSÅ: Maria Taranger: Låt vårdpersonalen leda verksamhetsutvecklingen

Resultaten gällde USA, men frågan var givetvis överförbar till Sverige. Och ärligt talat hade jag ingen aning om hur resultaten var på det sjukhus i Sverige som jag då företrädde och det gav mig en hel att fundera på.

Jag har haft med mig Berwicks närgångna fråga under många år i olika verksamheter och insett att vi kan lära oss en hel del av det. Han beskrev vår reaktion på svaret som olika mognadsgrader i hur vi kan hantera resultat:

En första reaktion är ofta förnekelse: Resultaten stämmer inte: ”De får gärna mäta på sitt sätt, men så här mäter vi hos oss. Så har vi alltid gjort och det tänker vi fortsätta med”.

Andra steget i mognadsgraden är att resultaten kanske stämmer hyggligt, men att det inte utgör något problem: ”Resultat varierar över tid, så är det bara”.  

Steg tre är insikten om att resultaten nog stämmer, men att det inte alls är mitt problem, utan att det beror på beslut som fattats av förvaltningschefen eller av den politiska ledningen. Eller värst av allt, man skyller på dem som vi är till för: patienten, eleven eller kunden.

Den högsta mognadsgraden innebär insikt om att resultaten faktiskt är tillräckligt bra för att vi ska förstå att det finns ett problem, att det är vårt och att vi faktiskt både kan och vill göra något åt det – inte sällan finns en del av lösningen redan framför våra ögon.

Min erfarenhet är att det går att träna sig i hur man tar till sig fakta kring verksamhetens resultat. Genom öppna jämförelser inom många områden i samhället har verksamheter fått lära sig att arbeta med förbättring baserad på fakta. Men för att det ska ske krävs det att chefer och ledare tar täten och inte försöker bortförklara olika jämförande resultat. 

Vare sig det handlar om väntetider i vården, ojämlik hälsa och vård eller senaste klimatkrisrapporten så är det ingen trovärdig och bra idé att antyda att resultaten inte stämmer (steg 1) eller att de skulle bero på ”naturliga variationer” och alltså inte utgöra grund för oro (steg 2).

De verksamheter som kan ta till sig insikten om att de bör använda faktabaserade resultat som grund för förbättring står bättre rustade inför framtiden. För mig som medborgare och skattebetalare ger det betydligt större trovärdighet och hopp för framtiden. Kanske också ett medskick till den stundande valrörelsen?

”Resultaten stämmer tillräckligt bra och det finns ett problem som är vårt och vi tänker göra något åt det!”