Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Hårdkokt samhälle utan solidaritet

Som ung riksdagsledamot någon gång i mitten av 1990-talet sammanfördes jag av Hudiksvalls Tidning med en ensamstående mor i 20-årsåldern. Hon hade vänt sig till tidningen med klagomål på neddragningar och besparingar som drabbade henne. Artikelidén var enkel och klassisk: Medborgaren från verkligheten möter högavlönad sossepamp. Det blev hur som helst ett mycket bra samtal. Tyckte jag i alla fall.

Publicerad: 16 november 2015, 05:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SkatterVälfärd

Vi summerade värdet av alla de välfärdstjänster som det allmänna fördelade till henne utan att ta en krona i avgift och utan att hon själv bidragit till det allmänna med skatteintäkter från arbete. Det visade sig att hennes lägenhet, hennes socialbidrag, hennes Komvuxplats och barnets förskoleplats gott och väl motsvarade en riksdagsledamots arvode per månad. En fördelningspolitik på sådana nivåer bör inte underskattas. Den bör heller inte skällas för att vara mer eller mindre avskaffad av Göran Perssons ”brutala högerpolitik”; som man sa på den tiden.

Fördelningspolitikens betydelse ska heller inte överdrivas. Människor är inget fyrkantigt kollektiv. Du kommer liksom aldrig undan dig själv. Är du framåt, nyfiken och driftig så får du ett bättre och förmodligen rikare och definitivt intressantare liv än om du är slö, lat och passiv.

I den bästa av fördelningspolitiska världar kan naturligtvis de insatser du träffas av få dig att utvecklas och förbättras. Barnet kommer undan ett kaotiskt hem och träffar underbara förskollärare med struktur och kunskaper. Den stökiga och gapiga eleven kan ha turen att fördelas till en klassföreståndare i grundskolan som med personlig auktoritet skapar trygghet och studiero.

Så det är förstås inget fel att kämpa på med att fördela insatser och stöd av olika slag. Min poäng här är att den som står dig själv närmast är du själv. Får du inte igång din egen utvecklingsmotor så blir det ingen vidare verkstad.

Om vi lyfter oss från individplanet så är fördelningspolitiken en viktig del av det svenska välståndssamhällets klassiska framåtlutning och dess tydliga fokus på produktivitet. Fördelningspolitik är inte primärt ett uttryck för maktens snällhet. Saken handlar snarare om ganska hårdkokt solidaritet; om du gör det här (arbetar många beskattade timmar) för oss gör vi det här (vårdskolaomsorg, socialförsäkringar, pensioner) för dig.

På marginalen fördelas också resurser av socialbidrags- och garantipensionskaraktär till människor som av olika skäl aldrig gjort något ”för oss”. Så gör man i ett anständigt och upplyst samhälle. Men den där ”marginalen” får inte bli för stor. För då blir snart bara det hårdkokta kvar av solidariteten.

I ett land av Sveriges fördelningspolitiska sort är därför alltid en av regeringens viktigaste uppgifter att försöka hålla marginalförstorande företeelser som sjukskrivningar, arbetslöshet, invandring och lågutbildning i schack.

Misslyckas regeringen med detta så bör dagens unga S-riksdagsledamöter förbereda sig för betydligt tuffare fördelningspolitiska prövningar än vad jag fick utstå i Hudiksvall när det begav sig.

Fördelningspolitik är inte primärt ett uttryck för maktens snällhet. Saken handlar snarare om ganska hårdkokt solidaritet; om du gör det här (arbetar många beskattade timmar) för oss gör vi det här (vårdskolaomsorg, socialförsäkringar, pensioner) för dig.

Widar Andersson, Chefredaktör och vd för Folkbladet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SkatterVälfärd

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev