Hämta lärdom i Macrons och Trudeaus patriotism 

På söndag den 11 juni äger den första omgången i det franska parlamentsvalet rum. President Emmanuel Macrons nybildade parti LREM (La République En Marche!) har stark medvind. Enligt olika mätinstitut förväntas partiet, som varken är höger eller vänster, vinna ända upp till 400 platser av totalt 577 i den femte republikens nationalförsamling.

Det skulle innebära den största majoriteten för ett enskilt franskt parti sedan andra världskriget och förstärker Macrons JFK-nimbus som svenska partier, utom SD givetvis, projicerar drömmar på. Centerpartister jämställer honom med Annie Lööf. Miljöpartiets Gustav Fridolin ser sig som Macrons medkämpe mot högerextremismen. Bengt Westerberg-liberaler som tröttnat på Jan Björklund får något fuktigt och revolutionärt i blicken när den franske presidentens namn kommer på tal.

En annan politiker med liknande förtrollande inverkan är Kanadas karismatiske premiärminister Justin Trudeau. Den tatuerade liberalen omhuldas av både modemagasinet Vouge och Aftonbladets röda ledarsida. I slutet av maj träffades Trudeau och Macron för första gången på Sicilien i samband med ett G7 möte. Min feed på Facebook fylldes av suktande bilder på deras bromance i Taormina. Åh, tänk om vi ändå hade en statsminister/partiledare/språkrör med star quality som Macron eller Trudeau!

Men Macrons och Trudeaus politiska framgångar bygger knappast på någon metrosexuell snällism med öppna gränser och Kumbaya. Ideologiskt har de mer gemensamt med Mauricio Rojas, arkitekten bakom Folkpartiets kravliberalism anno 2002. Det borde politiska strateger som vill vinna svenska val inse.

Macron är uttalad patriot och ser inkluderande patriotism, som värnar den franska republikens värderingar, som en nödvändig kraft för att stå emot separatistisk nationalism som Marine Le Pens. Frankrikes intressen måste hävdas på den globala scenen och därför är EU viktigt för att gynna franska medborgare. Han står bakom den sekulära franska politiken, kallad laïcité, som sedan 2004 förbjuder muslimsk slöja och andra religiösa symboler i skolan. Han vill bekämpa illegal invandring genom gemensam europeisk underrättelsetjänst och skärpt kontroll av unionens yttre gränser.

Liberala Trudeau skulle aldrig skriva under krav på den kanadensiska flyktingpolitiken à la Svenska kyrkans Julupprop, i alla fall inte om han vill ha kvar sitt ämbete. Invandringen är elitistiskt utformad och ska gynna Kanada. Arbetskraftsinvandring prioriteras framför flyktingar och volymer är en självklarhet. Av säkerhetsskäl tar Kanada bara emot familjer, kvinnor och barn från Syrien. Inga ensamkommande män. Hårda försörjningskrav tillämpas och språkkunskaper för kanadensiskt medborgarskap är sedan länge infört.

Det finns två viktiga lärdomar från Frankrike respektive Kanada att fundera över för svenska politiska partier som filar på valmanifest. Macron besegrade högerpopulistiska Nationella Fronten med EU-vänlig patriotism. De främlingsfientliga isvindar som sveper över Europa har lyst med sin frånvaro i mångkulturella Kanada fast landet tar emot 250 000 invandrare varje år för permanent bosättning.

Jenny Sonesson, pr-konsult, socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)