Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Hamiltons körsbärslundar blommar inte om våren

Historien om Ulla Hamiltons körsbärsplantor är ett skolexempel på vad NPM-system och blind målstyrning leder till.

Publicerad: 2 juni 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Friskolor

I Skärholmen där jag bor finns sedan tre år ett märkligt fenomen att beskåda. På några lite större fält mellan Skärholmens centrum och Sätra sticker långa rader med pinnar upp. De flesta är så korta att de knappt når halvvägs upp på vaden, medan de största spröten når midjehöjd. Mörka dagar ger de ett spöklikt intryck, som rader av gravstenar på en kyrkogård. Har man börjat plantera energiskog här? tänkte jag första gången jag såg dem.

Men så träffade jag en vän som arbetar inom kommunen som hade besked:

”Nej det där är ju Ulla Hamiltons körsbärslundar.”

”Körsbärslundar”, sa jag, för inget kunde för mitt liv koppla dessa fotbollsplanslånga rader med stickor till några lundar.📷

Bakgrunden var att den borgerliga majoriteten i Stockholms stad beslutade att plantera ett träd per nybyggd lägenhet.

”Men åren gick” sa min vän ”och där stod man med sitt miljömål och var tvungen att agera.” Lösningen blev nödplantering av körsbärsplantor i långa rader höga som pocketböcker för 1 000 kronor per träd, eller totalt 10 miljoner kronor. SVT sammanfattade det i ett inslag: Vallöftet blev nödlösning.

I Trafikkontorets tjänsteutlåtande står: ”Genom plantering av nedan föreslagna körsbärsträd kan målet om ett träd per lägenhet nås… För att ytterligare träd ska kunna planteras under året avser kontoret att plantera ett större antal ungträd genom att använda en på marknaden ny maskin… Den ger en snabb och kostnadseffektiv plantering”.

Den högsta ansvariga politikern var moderaten Ulla Hamilton. Hon har med utplanterandet av dessa ”Hamiltonlundar” två närmast oslagbara trädhistorier på sitt samvete. Med stor frenesi såg hon till att fälla TV-eken mot erfarna biologers råd och hon planterade dessa körsbärslundar.

Den exakta psykopolitiska orsaken till detta beslut att medelst dräneringsmaskin massplantera ”ungträd” – ett annat ord för småplantor – varav säkert 60 procent antingen dör eller måste gallras bort – vilket gör att styckpriset för dessa träd raskt närmar sig det för stödstrumpor i det moderatstyrda Stockholms läns landsting – får vi förmodligen aldrig. Historien om Hamiltonlundarna är ett skolexempel på vad NPM-system och blind målstyrning leder till.

Kvaliteten i en körsbärslund uppfylls inte av massplantering av småplantor i rader lika lite som idrottsämnet eller slöjdämnet i en skola kan ”skötas” under en vecka på internat. Dessa ämnen har andra värden som då går förlorade. Att röra sig varje vecka är viktigt för ungdomar och slöjden är även en andningspaus i en teoritung skolmiljö. Målstyrning, att få kryssa i rutan krockar med det verkliga målet – som ofta inte är mätbart. Den lägre kostnaden lockar till genvägar.

Det är lätt att tänka på den sovjetiska skämtbiten från tidningen Krokodil där en enorm spik hänger i linor: ”Vem behöver en sådan stor spik? Bry dig inte om det. Huvudsaken är att vi på en gång har uppfyllt planen för spikar.”

Efter sin tid som skogvaktare i Stockholm gick Ulla Hamilton vidare till det privata näringslivet. I dag leder hon Friskolornas Riksförbund och anser i sin nuvarande roll att vinstdriften i friskolorna skall värnas och kvaliteten skall säkras med ökad målstyrning och kontroll. Hon är i varje fall konsekvent.

Daniel Suhonen, chef för den fackliga tankesmedjan Katalys och författare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Friskolor

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev