Ha tillit till föräldrars förmåga att uppfostra barn

Inget land i världen förfäktar förskolans lov så hårt som Sverige. Nyligen föreslog Liberalerna att förskola ska bli obligatorisk för alla nyanlända barn från tre års ålder – en reform på 1,2 miljarder kronor.

–Jättebra! Då måste vi verkligen bygga fler förskolor och skaffa fler pedagoger. Det räcker inte med bara fler människor: det måste vara människor med rätt kompetens och förmåga att möta barnens behov, säger Ulrika Adamsson, tillförordnad skolchef för förskolan i Eskilstuna kommun.

Samtidigt vädjar personalen på Tallåsens förskola i Eskilstuna om hjälp och målar upp ett kaos där barnen har slutat lita på de vuxna, skriker ”fuck you”, river, biter, sparkar, slår och spottar på personalen. Där pedagoger gråter, kräks och har svårt att sova av oro inför nästa dag.

Över hela landet påpekar personal att de varken kan garantera barnens utveckling eller säkerhet. Personal har gått ihop om bildat Förskoleupproret och skapat manifestationen #pressatläge där mer eller mindre hårresande berättelser samlats.

Madeleine Johansson, lokal facklig företrädare för Kommunal, är mycket kritisk till hur stressad arbetssituationen har blivit för personalen i Huddinges förskolor.

– Situationen är ohållbar. Det är tufft ute på förskolorna idag, en större press på förskolepersonalen med tunga administrativa bördor, säger hon.

Är det dags att införa yrket ”förskolesekreterare”? Kanske underlätta att ta hand om barnen själv eller utveckla alternativ som dagmamma – eller varför inte dagpappa?

Gemene svensk är övertygad om att ”dagis” är bäst för alla. Utbildad personal och lagom stora barngrupper anses bättre för små barn än en tillvaro hos föräldrarna. Knystar man att förskola kanske inte är det enda – eller ens bästa – alternativet, får man till svar att förskolan är räddningen för barn som far illa i hemmet.

Så lite tilltro till föräldrars kapacitet har samhället att det – genom att försvåra för dagmammor, ta bort vårdnadsbidraget och bedriva en politik som gör det svårt att överleva på en lön – tvingar alla utom de allra rikaste att sätta sina barn på förskola. Allt för att rädda den promilles promille som har ett helvete hemma.

När förskola trots larmrapporter presenteras som det enda rätta är dokumentären ”Anna Wahlgren: Hela Sveriges mamma” på SVT uppiggande att se. Wahlgren har alltid lyft föräldrainstinkt högre än utbildning. Min egen logik säger att det inte är vatten värt att jag står på jobbet och älskar mina barn till döds, medan de merparten av dygnet umgås med folk som – handen på hjärtat – skiter i dem så fort de lämnar arbetsplatsen.

Men barn är tappra och tåliga, de finner sig i det mesta vare sig det är stora barngrupper med tjuvnyp och ”fuck you” eller mellan hemmets fyra väggar. Det blir folk av de allra flesta.

När det gäller de nyanländas barn, behöver de inte i första hand slitas från sina föräldrar och placeras i en stor barngrupp där ingenting fungerar och personalen gråter sig till sömns. Lugn och ro, i sin egen takt vänja sig vid en annan färg på himlen, nya dofter och krispig luft är också ett sätt att integreras.

Anna Ekelund Nachman, journalist, liberal debattör & begravningsentreprenör