Glöm Alperna, glöm riskområden. Nu är ansvaret ditt.

Nu när smittskyddet i Stockholm har gett upp försöken att smittspåra individuella coronafall och istället fokuserar coronatesterna på att hålla smittan borta från sjukhusen får det konsekvenser för vilket ansvar som ligger på oss enskilda. I Stockholm tvingas man gå från att försöka upprätthålla en barriär som håller samhällssmittan borta till att åtminstone hålla gränsen runt det allra mest sårbara och kritiska, sjukvården och patienterna.

Eftersom misstänkta fall i Stockholm normalt inte längre kommer att testas så länge man inte behöver sjukhusvård eller tillhör riskgrupper betyder det att vi var och en måste behandla alla sjukdomsfall som har symptom som är förenliga med corona som möjliga coronafall. Feber, snorig näsa, hosta? Kanske har man corona, kanske inte. Det kommer man inte att få veta så länge man inte, gud förbjude, får så stora andningsbesvär att man måste åka in. Det är fullständigt begripligt och verkar mycket förståndigt att smittskyddet gör den prioriteringen nu.

Men det är viktigt att alla samtidigt förstår vad den policyn faktiskt innebär. Är det något man lär sig snabbt när man läser om corona, så är det hur lättförväxlade symptomen kan vara. Vissa får knappt några alls, andra bara sådana som liknar förkylningar och milda influensor. ”Förrädiskt milda symptom. Som en väldigt lätt förkylning bara. Jag kunde nästan inte ens tänka att det kunde vara coronaviruset” vittnar en läkare som blivit smittad.

En annan sak som är förrädiskt lätt att missa är hur långtgående uppmaningar Folkhälsomyndigheten faktiskt nu ger när det gäller att stanna hemma även vid enkla små symptom. Nu uppmanas allmänheten att hålla sig hemma och hålla sig undan från andra människor även vid så milda symptom som nästäppa(!). Ja, redan vid nästäppa.

Huvudsakligen har de långtgående anvisningarna kommunicerats med den mer svårgreppbara formuleringen”symptom på luftvägsinfektion”. Det är nog inte helt självklart för alla att den formuleringen inbegriper minsta vardagliga småsjuklighet. Men känner man sig inte helt och hållet fullt frisk så ska man hålla sig hemma och ur vägen för andra. Helt och hållet frisk. Inte ens småsnorig, inte ens Pytt då, larva dig inte, det är ju bara en ynka liten tiondels febergrad som äsch säkert ändå inte är någonting och absolut inte corona för du har ju faktiskt inte varit i alperna och blir faktiskt nästan alltid förkyld i mars. Glöm Alperna. Glöm ”riskområden”. Smittspårningen av enskilda fall i Stockholm är förbi. Nu gäller individens ansvar till yttersta vaksamhet.

Om varje hosta och snorig näsa nu blir ett möjligt coronafall blir det särskilt svårt i primärvården. På Facebook läser jag en AT-läkare på en vårdcentral vittna om problemet när väntrummet fortfarande innehåller gott om folk med influensa- och förkylningssymptom. Har de corona? Nu är risken reell. Av handspritsflaskan återstår en tredjedel, men förhoppningsvis kommer nya leveranser.

Det är fullt begripligt varför man gått ifrån smittspårningen i Stockholm, men det får stora konsekvenser i alla led.

Peter Santesson, opinionschef på Demoskop