Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Gård & Torp leder in oss i frestelsen

Förr sades att en bonde som sett en traktor aldrig mer vill gå bakom en traktor. I dag är väl motsvarigheten att den som sett tidskrifter som Gård & Torp aldrig mer vill bo i någon av miljonprogrammets tvärställda statarlängor – eller ens bli portvakt åt Nordea i ett fyrkantiserat radhus.

Publicerad: 22 augusti 2014, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

MiljonprogrammetBostäder

Gård & Torp är en av många tidskrifter som gör kraftfull livsstilspropaganda. Det är långa reportage om folk som köpt ett ruttet hus på landet och sedan rustat upp det steg för steg tills det blivit en idyll, typ Carl Larsson 2.0.

Det är lätt att göra karikatyr på berättelserna. Det handlar om paret som hittar drömhuset; förvisso i bedrövligt skick, men med pietetsfull behandling reser det sig som Fågel Fenix ur ogräs, mögel och förruttnelse.

De nya ägarna undersöker husets historia för att inte upprustningen ska göra övergrepp på historiska avlagringar och kåkens urtidsande bli kränkt. Inredningen är helst köpt på ”återbruksmarknaden”, vilket utläses treenigheten Blocket, Loppis och Antikvitetsaffären. Barnen är guldlockiga och glada och här finns höns, katt och ett par kaniner. Trädgården pryds av möbler från Grythyttan (inga vita plastmöbler à la Mugglare) och en pergola av hässjestörar. Det är väl inte nödvändigt att nämna kakelugnar, farfarsklockor och kopparkittlar?

Dessa människor verkar ha upphävt den grundlag för husägare som formulerats sålunda: Det står alltid 1–0 till huset.

Hos mig väcker dessa tidskrifter blandade känslor. Å ena sidan är det inspirerande och visar att drömmen om en pastoral idyll, med länssjukhus och köpcentrum på lagom avstånd, är möjligt. Å andra sidan väcker det avund. En grundkänning av det som Friedrich Nietzsche kallade ”ressentiment”, alltså en patologisk avundsjuka, en illvilja och känslan av att ha blivit kränkt därför att andra har något jag inte har. Det är den underlägsnes bitterhet mot den överlägsne, den som nått välgång och lycka.

Jag undrar förstås, var fan får de pengar och tid ifrån? Det får vi sällan veta i reportagen.

Det fanns en tid när exempelvis Miljöpartiet ville förbjuda ”livsstilspropaganda” av lätt förklarliga skäl. När vår lystnad väcks av tidskrifter som Gård & Torp leder det också till att vi ägnar en stor del av vår krigskassa och fritid åt att åka till Willys och handla brädor, murbruk och järnbeslag. Vi konsumerar. Vi drömmer om en kakelugnsosande energivirvel på landet – med två bilar för att klara livspusslet – i stället för ett klimatsmart kollektivboende i stan, nära kommunal omnibuss och fjärrvärmeverk.

Men samtidigt är drömmen om en bättre tillvaro en förutsättning för att vi med gott humör ska orka gå upp på morgonen – jämfört med att kliva upp med tuppen för att undfly undergången. Utan Gård & Torp, utan ressentiment, ingen utveckling. Men detta förutsatt att alla känner att möjligheten finns. Annars leder ressentimentet oss in på destruktiva vägar.

..alltså en patologisk avundsjuka, en illvilja och känslan av att ha blivit kränkt därför att andra har något jag inte har. Det är den underlägsnes bitterhet mot den överlägsne, den som nått välgång och lycka.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

MiljonprogrammetBostäder

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News