Malcom Kyeyune: Gängkriminaliteten riskerar att splittra samhället

Den senaste veckan har Sveriges problem med gängkriminalitet åter avhandlats i medierna. Ett omskrivet internationellt tillslag illustrerar att kriminaliteten och dess konsekvenser inte nämnvärt är avhängiga mediecykler eller politisk retorik; de fortsätter stadigt att växa, oavsett om vi pratar eller tänker på dem.

Operation Trojan Shield är ett samarbete mellan amerikanska FBI, olika nationella polismyndigheter och Europol. Den ledde till runt 800 arresteringar – den största räden i sitt slag. Operationen fokuserade på att avläsa krypterad kommunikation mellan olika kriminella grupper för att samla nog med bevis för ett tillslag. 

För Sverige har Trojan Shield medfört en del bekymmer. Hela 155 av de 800 gripna har Sverigekoppling, vilket är en enorm överrepresentation. Tysklands befolkning är tio gånger större än den svenska, men långt färre gripna har koppling dit.

Den svenska polisens förklaringar att det stora antalet gripanden i landet handlar om att polisen kopplats in i operationen i ett tidigt skede och därmed getts ett ”försprång” är bara hälften av sanningen. Anledningen till att Sverige kopplades in så tidigt är att vi har så pass stora problem med organiserad, våldsam kriminalitet. När det gäller användare av den krypterade chattjänst som avlyssnades har hela 1 600 av cirka 12 000 användare Sverigekoppling.

Den riktigt oroväckande faktorn, som hela tiden lurar i bakgrunden, är att denna kriminalitet har så tydliga etniska dimensioner. Ingen pratar i dag om rivaliserande mc-gäng utan snarare om familjegrupperingar, såsom den beryktade Ali Khan-klanen. Denna form av organiserade brottslighet, där förövarna till stor del kommer från etniska minoriteter som håller sig utanför det samhälle de ofta föds i, är inte unik för Sverige. Även Tyskland har liknande problem med klaner – men vi verkar vara det värst drabbade landet i Europa just nu. 

Man bör också dra sig för att slentrianmässigt göra liknelser mellan denna klanbaserade kriminalitet och svenska familjer där kriminaliteten gått i arv. Efter en dödsskjutning i Hjällbo nyligen befarades det att flera människor med koppling till Ali Khan-klanen rest till Sverige från Tyskland för att ge uppbackning. Denna form av internationell organisering, baserad på släktband och delad kultur, är en helt annan varelse än en isolerad svensk familj där fadern och alla sönerna är multikriminella.

Bortom enskilda nyhetsrubriker lurar således ett kroniskt problem: när den grövsta och mest uppseendeväckande kriminaliteten i ett land nästan enbart bedrivs av vissa etniska minoritetsgrupper skapas förr eller senare en perfekt grogrund för riktiga etniska konflikter. 

Om rättsväsendet dessutom är svagt, om det inte vill eller kan skydda vanliga människor från kriminalitetens konsekvenser, blir det allt mer sannolikt att folk i gemen börjar förlita sig på olika informella sätt att skydda sig själva (läs: medborgargarden). Kombinationen av dessa två saker – medborgargarden och etniskt kodad kriminalitet – är bland den värsta och mest olycksbådande sortens utveckling som går att föreställa sig i ett samhälle som inte är i krig.

Att få bukt med klaner och kriminella gäng handlar således inte bara om att förbättra brottsstatistiken, utan om att säkra samhället mot allvarliga splittringar och konflikter. Ett samhälle som tillåter kriminella minoriteter att dominera vardagen överger inte bara brottsoffren, utan på sikt också alla skötsamma och skattebetalande människor i dessa minoritetsgrupper.