Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Frihet för lärarna, klarar politikerna det?

Tänk om kontroll och mätning inte kan lösa skolans eller den övriga välfärdens problem? Kanske är det större frihet för enskilda medarbetare och chefer som betyder mest för vilka resultat som uppnås.

Publicerad: 9 maj 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LärarePisa

Finland har ingen skolinspektion men däremot en skola som ger bättre resultat än den svenska. Vad kan Sverige lära av det? Antagligen ingenting. Vi är inte benägna att låta andra inspirera oss.

En lärare som jag känner kom hem från jobbet och berättade om sin kontakt med niorna. De hade haft ett prov. Hon hade delat ut provet och sagt: ”Skriv nu, det gör inget om ni gör fel. Ni ska rätta varandras prov och ni kommer att lära er mycket av felen också.”

Glad förvåning och en smula misstro uttrycktes. Får man göra misstag? Det har ingen annan lärare sagt! ”Men hur ska ni annars lära er, om ni inte får göra misstag? Och det ska ni veta: om ni ska lära er något måste ni göra det själva. Jag kan hjälpa er med redskap, men inlärningen sker i era huvuden, den kan jag inte hjälpa er med.” Det gick bra med provet. Hennes elever lär sig saker. Det har till och med hänt att skolvägrare dykt upp på just hennes lektioner.

En annan lärare berättade om en klass han inte haft tidigare. En elev frågade: ”Får jag lyssna på musik medan jag gör provet?” Den nya läraren frågade eleverna vad som gällde på just denna skola. Här får läraren bestämma själv när det gäller mobiler i klassrummet, var beskedet. Läraren uttryckte sin häpnad: ”Finns det saker som jag får bestämma själv! Då bestämmer jag att du får lyssna på musik.” Det beslutet gick hem, och underlättade helt säkert inlärningen.

Många oroliga barn och unga blir lugnare med musik i öronen. Mer respekt för individuella egenheter hos både elever och lärare kan vara en av de förbisedda faktorer som inga skolreformer tagit sikte på. Hur skulle sådant mätas?

”Välfärden undermineras av vårt fokus på utvärderingar”, skrev tre experter från statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet på DN Debatt (19/4). För långtgående utvärderingar leder till försämrad service var deras slutsats, med avstamp bland annat i de goda skolresultaten i Finland. De är lika bra som inspektions- och sanktionsmöjligheterna är dåliga.

”Utvärderingar mäter ofta fel saker eller så missar man det som är viktigt bara för att det inte enkelt låter sig mätas”, skrev professor Sten Widmalm, fil dr Frida Widmalm och docent Thomas Persson i DN. Det mesta som är viktigt är svårt att mäta. Som respekt, glädje och läslust.

Tänk om Pisaundersökningen berättar om något annat än skolors resultat? Tänk om resultaten visar att kontroll och mätning inte kan lösa skolans (eller den övriga välfärdens) problem? Allt tyder på att större frihet för enskilda medarbetare och chefer betyder mer för vilka resultat som uppnås.

Och tänk om – fast det är förstås helt orealistiskt – någon startade ett forskningsprojekt där en enhet underkastades mätningar och strikt kontroll, medan personalen på den andra gavs frihet att uppnå fastställda mål på det sätt som de själva föredrog. Om frihet för lärarna visade sig gynnsamt för inlärningen, hur skulle politikerna hantera det?

Mer respekt för individuella egenheter hos både elever och lärare kan vara en av de förbisedda faktorer som inga skolreformer tagit sikte på. Hur skulle sådant mätas?

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LärarePisa

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev