Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Framtiden har aldrig gjort något för mig

Aldrig tidigare har så många svenskar haft så mycket fel om välfärden. Det sätter sina spår i attityderna. Men det är dags att bry sig om den besvärliga framtiden. Mats Edman skriver om dagen efter den underbara valnatten.

Publicerad: 20 februari 2014, 11:42

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ett av mina favoritcitat från Groucho Marx är ”Varför ska jag bry mig om framtiden? Den har aldrig gjort något för mig!”. Han kunde ha blivit en utmärkt oppositionspolitiker i oavbruten triangulering. Ideologiskt stod Groucho Marx höger om vänster och tvärtom.

Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv och även Dagens Samhälle har på sistone konstaterat att resurserna till skola, vård och omsorg aldrig varit större än nu. Trots de omstridda skattesänkningarna, som inte alls påverkat välfärden i kommunerna.

Den korrekta bilden kommer dock att lida i valrörelsen. 9 av 10 svenskar tror att det var bättre förr, och allra bäst tror de att det var på 1970-talet. Aldrig tidigare har så många svenskar haft så mycket fel om välfärden. Detta sätter sina spår i attityderna. Men kanske är det dags att bry sig om framtiden i alla fall?

Efter valet är framtiden definitivt tillbaka. Tills dess kan man läsa Henrik Berggrens nyutkomna bok, Moderna människor, gamla gemenskaper (SKL Kommentus). Berggren tar ett smidigt grepp om det kommunala självstyrets historia från 1862 och välfärdsstatens framväxt ända fram till 2013.

Det är pedagogiskt, analytiskt och boken kryddas med beskrivningar av utvecklingen i tre olika kommuner; skånska landsbygdens Staffanstorp, socialdemokraternas Örebro och Erik Langbys moderata valfrihetsbygge i Nacka.

Henrik Berggren tar på slutet upp den viktigaste ödesfrågan av alla: ”Hur många av landets 290 kommuner kommer att klara framtidens demografiska utmaning?”.

Befolkningen åldras, de unga flyttar till skola och jobb i storstäderna och år 2030 — om femton år —­­ bebos landets 115 kommuner med högst 10 000 invånare av endast fyra procent av samtliga invånare.

”På sätt och vis är vi tillbaka i trettiotalets problem med för många småkommuner och kris i befolkningsfrågan”, skriver han. Men förutsättningarna är radikalt annorlunda i dag.

”Urbaniseringen är mer eller mindre genomförd, vilket gör det svårt att lösa problemet med en ny våg av sammanslagningar”, noterar Berggren som ställer frågan om storstäderna, dignande under växtvärk, i längden accepterar att medfinansiera välfärden i glesbygden.

Trots att skatteintäkter och resurser är rekordstora växer kraven ännu snabbare. Inför en hotande kostnadskris går de ledande partierna till val på mer välfärd och oförändrade skatter. Ingen vill tala om höjda skatter, försäkrings­lösningar, privata avgifter eller samfinansiering med näringslivet.

Men välfärdens finansiering, och kommunstorlekarna, det är vad den där besvärliga framtiden sparar åt våra politiker till dagen efter den underbara valnatten.

9 av 10 svenskar tror att det var bättre förr, och allra bäst tror de att det var på 1970-talet. Aldrig tidigare har så många svenskar haft så mycket fel om välfärden.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev