Förståelse stoppar inte de som hatar

Då och då är man med om saker som förändrar en i grunden. Det kan vara något stort som ett barns födelse men också något till synes obetydligt. Två sådana händelser har under 2018 fått mig att se saker ur ett annat ljus.

I höstas var jag med om en exhumering, alltså att ta upp en sedan flera år begravd person ur jorden för att han skulle få begravas i sitt hemland. Jag följde hur ett team erfarna människor försiktigt och med stor vördnad grävde fram denne avlidne, och vetskapen om hur man ser ut innan man nått stadiet av ett anonymt skelett fyllde mig med en märklig aha-upplevelse.

Den andra händelsen var när jag för första gången kom till New York, staden som förkroppsligar allt som är den moderna människan av idag och binder samman den gamla världen med den nya. Tider och kontinenter sammanflätas just här, New York är världen. I 45 år var jag en människa pre New York, nu är jag post New York.

Jag önskar att morden på 24-åriga Louisa Vesterager Jespersen och 28-åriga Maren Ueland hade rubbat mig ur min bana på liknande vis. Jag vet att människor mördas i terrordåd varje dag men när offren är unga och ser ut som granntjejen bli det både mer verkligt och helt ofattbart. Men ingenting i mig förändras.

Beror det på att jag är medveten om att män liknande dessa bestialiska mördare, som svär trohet till Daesh, också befinner sig i Sverige och planerar dåd även här? Säpos chef Klas Friberg säger öppet att ungefär 3000 personer i extremistiska miljöer kan ta till våld och att minst två attacker har avvärjts under 2018.

Hittills har de styrande i Sverige inte velat förstå orsaken till hatet och hoppats på förståelsens blidkande kraft. Sådana försök föder bara ytterligare hat och förakt. Frivilliga ”allvarssamtal”, Stockholms stads nya satsning, ligger i linje med tidigare fiaskon. Som vanligt läggs fokus på förövaren, sällan på den som utsätts.

Jag lever i ett land som inte rår på hatet. Det bränns bilar, exploderar och skjuts bäst det vill för att våra politiker inte kan komma överens om hur man ska få bukt med problemen. Det finns ingen logik i hatet mot västerlänningar, kvinnor, judar, religiösa, sekulära med flera. Den som hatar må känna sig förfördelad men har gått vilse i hjärnan, påhejad av andra vilsegångna.

Det är hög tid att lämna tanken på ont och gott, sluta värdera och i stället bara konstatera att den som går till attack måste stoppas.

Ta lärdom av New Yorks nutidshistoria. För tjugo år sedan var det en livsfarlig stad med enorm brottslighet men Rudy Guiliani, borgmästare mellan 1994 och 2001, tillskrivs att ha vänt utvecklingen - och inte med fika och förståelse. Nolltolerans mot all kriminalitet, höga straff även för ringa brott och konstaplar synliga i så gott som varje gathörn förvandlade staden till en utopi.

Säkert kan Sverige ta efter. Det är inte för sent förrän vi ligger i jorden.

Anna Ekelund Nachman, journalist, liberal debattör & begravningsentreprenör